Äktenskapet mellan etik och religion leder än idag till mycket lidande. Det
går att hitta rättesnören för sitt liv på annat håll, skriver Birgitta
Forsman, vetenskapsteoretiker och docent i forskningsetik, som idag utkommer
med boken Gudlös etik – en befrielse ur religionens tvångströja (Fri tanke
förlag).
Trots att Sverige är ett av världens mest sekulariserade länder lever
slentrianuppfattningen kvar att moral hänger ihop med religion. Dessutom
finns en torftig allmän föreställning om vad moral är, särskilt bland
politiska journalister. När de rapporterar från olika håll i världen, talar
de ibland om ”moralfrågorna” och menar då hur presidentkandidater och
politiker av olika slag ställer sig till frågor som har med sexuallivet och
den mänskliga reproduktionen att göra. Det kan gälla abort, homosexualitet,
embryonal stamcellsforskning och könsneutrala äktenskap.
Denna fixering vid ”underlivsfrågorna” är en eftergift åt en konservativ
religiös moraluppfattning. Det är en oacceptabelt snäv syn på vad moral är
för något.
I sin bok Ansvar och handling skriver filosofen Harald Ofstad att moral är att
ta det allvarliga på allvar. Och han räknar upp några exempel på vad som är
allvarligt: att människor lider och dödas, att människor utsätts för lögner
och bedrägeri, att djur lider, att värden som frihet och rättvisa kränks,
att världens framtid hotas genom miljöförstöring samt att djur- och
växtarter utrotas. Dessa problem går inte att finna tillfredsställande svar
på i Bibeln eller Koranen.
Somliga undrar hur man ska kunna hitta rättesnören för sitt liv, om man inte
söker dem i religionen. Men det är inte så svårt. Några moraliska värden som
är viktiga i vårt samhälle är demokrati, jämställdhet och åsiktsfrihet –
inklusive frihet att tro eller inte tro på gudar. Det är sekulära värden som
inte kommer från någon religion. Tvärtom har de tillkommit i kamp mot våra
vanligaste religioner. Att Svenska kyrkan på sistone har tagit till sig
många av de sekulära värdena är bra, men det motsäger inte att man länge
bekämpade dem. Och så gör fortfarande bokstavstroende på olika håll i
världen.
Den brittiske filosofen Derek Parfit hävdar i sin klassiska bok Reasons and
Persons att tron på Gud, eller på många gudar, har hindrat det moraliska
tänkandets fria utveckling. Ja, efter att kristendomen hade trängt ut den
grekiska vetenskapen och filosofin och tagit makten i Europa, var det länge
svårt för ”otrogna” att göra sig gällande inom etiken. Numera är
västerländska moralfilosofer i gemen ateister eller agnostiker, men det
hindrar inte att religiöst troende har ett mycket stort inflytande över den
praktiska etik som tillämpas i samhället, ofta på politiskt uppdrag. På den
europeiska kontinenten är detta ännu mer märkbart än i Sverige, dels i olika
etikkommittéer inom EU, dels i särskilt de östeuropeiska ländernas
inrikespolitik.
I det katolska Polen får så kallat familjevänliga politiker just nu starkt
stöd. Dessa politiker borde hellre kallas kvinnofientliga, för deras agenda
är i första hand att totalförbjuda abort. En redan sträng abortlag ska
stramas åt ännu mer, så att inte ens våldtäkt eller fara för kvinnans liv
får godtas som skäl för abort. Men kvinnor slutar ju inte att göra abort
bara för att det är förbjudet. I sin förtvivlan utsätter de sig för illegala
aborter som kan kosta dem inte bara pengar utan också liv och hälsa. De
familjevänliga arbetar för att självbestämmandet inskränks och
mödradödligheten ökar.
Ibland bygger religiöst grundad moral på felaktiga föreställningar om
verkligheten och medför därmed ett alldeles onödigt lidande. En kristen
flicka fördömde i en TV-intervju nyligen homosexualitet med argumentet ”God
created Adam and Eve, not Adam and Steve”, och en skolflicka i Mississippi
sade för ett par år sedan – som ett argument mot att införa rasintegrerade
avslutningsfester på hennes skola – att ”om Gud hade velat att svarta och
vita skulle umgås, hade han inte skapat dem olika”. I både Gamla och Nya
testamentet fördöms homosexualitet, och i Första Moseboken fördöms Noas son
Ham för att denne sett sin far berusad och naken. Denna myt har fått tjäna
som alibi för att förslava afrikaner, som har ansetts vara ättlingar till
Ham (liksom judar och araber har ansetts vara fallna efter Sem och européer
i allmänhet efter Jafet).
Bibeln berättar många sagor, som är lika spännande och bloddrypande som de
isländska sagorna. Och liksom Havamal innehåller många visdomsord, gör även
Predikaren och Ordspråksboken i Bibeln det. Men det är inget att bygga moral
på i vår globala värld.
Etik och moral måste utformas av människor. Den som tycker att människan är
alltför bristfällig och svag för att hitta på etiksystem och moralregler,
bortser från att det är människor som har hittat på alla normer som vi
förhåller oss till. Det som står i Bibeln, Koranen och andra gamla urkunder
är också mänskliga påfund. Valet står därför mellan att rätta sig efter vad
män(niskor) i ett förvetenskapligt, patriarkalt samhälle för flera tusen år
sedan påstod och vad människor idag, utifrån bästa till buds stående kunskap
kan komma fram till, efter att ha vänt och vridit på alla kända argument.
Den danska kulturjournalisten Malene Busk har sagt att ”befrielsen av etiken
ur religionens tvångströja är kanske ett av vår tids viktigaste gemensamma
projekt”.
Det projektet deltar jag gärna i, eftersom jag anser att det påtvingade
äktenskapet mellan etik och religion har lett och fortfarande leder till så
mycket lidande.
BIRGITTA FORSMAN