Det finns ingen sedvänja till stöd för allemansrätten. Regeringen bör se till
att den istället regleras i lag, så att inte äganderätten kränks, skriver
Sture Åström, tidigare styrelseledamot i Medborgarrättsrörelsen.
I en rapport om allemansrätten som presenterades på Naturvårdsverket den 22
november ger professor Klas Sandell och Margaretha Svenning,
naturvårdsjurist på länsstyrelsen i Malmö, sina personliga åsikter.
Allemansrätten befinner sig i ett juridiskt tomrum. Förutom ett par rader i
grundlagen har den inga lagar för sitt innehåll och sin balans mot andra
rättigheter, främst gällande hemfrid och ägande.
Det är en myt att allemansrätten utgår från en sedvänja. En sådan har aldrig
funnits, vilket bevisas av Fritidsutredningens betänkande (SOU 1940:12). Där
föreslås att stat och kommun ska träffa avtal om ekonomisk ersättning till
markägare för servitut om att tillåta allmänhetens tillträde. Det vore
otänkbart, ifall det funnits en sedvänja att gratis vandra överallt.
Knappast någon vill inskränka den allemansrätten som anständiga svenskar
nyttjat under mer än femtio år, för att ströva i skog och mark eller längs
stränderna utan att störa eller förstöra. Men missbruket under dagens
laglöshet måste stävjas.
Svenning vill fortsätta att göra egna ”bedömningar”, vilket blir en inbjudan
till godtycke och helt oacceptabelt i ett rättssamhälle. Vid en konflikt
mellan en privatperson, underförstått en markägare, och det förmenta
allmänintresset ville hon alltid förorda det senare.
Svenning har utmärkt sig vid tillsyn av Skånes stränder. Hon skrämmer ägare av
strandnära tomter med böter och fängelse, om de fortsätter att klippa gräs,
plantera blommor eller ställa ut möbler på sin egen tomt, med undantag för
ett område närmast huset. Övrig mark ska vara ”allemansrättsligt
tillgänglig”. Men skräpet är ägarens ansvar.
I tidskriften Tiden skrev dåvarande statsminister Ingvar Carlsson (S) 1989:
”Svensk socialdemokrati fann i sin praktiska politik ganska snabbt, att det
oftast gick att erövra bestämmanderätt utan att ändra den formella
äganderätten.”
Med dagens tillämpning av allemansrätten och strandskydd vill socialister som
sökt sig till myndigheterna erövra beslutanderätten över privat mark. Är
inte det smygsocialisering?
Det är genom ägarnas odling som landskapet har blivit attraktivt. Utan dem
skulle skogarna bli ogenomträngliga och strandängarna förbuskade.
När äganderätten erkänns kan civilisation uppstå. Dessutom krävs att makten
försvarar ägandet för att demokrati och välstånd ska utvecklas. Därför
erkänns äganderätten som en mänsklig rättighet i Europakonventionen. Den
undertecknade Sverige redan 1952. Allemansrätten har tillkommit på senare
tid som en del av höjd levnadsstandard och är därför underordnad.
Medborgarrättsrörelsen och Lantbrukarnas riksförbund kräver att regeringen
tillsätter en allsidig utredning med företrädare även för små och stora
markägare. Där bör även experter på Europakonventionen ingå. Uppdraget bör
vara att föreslå tydliga lagar för allemansrätten underordnade de mänskliga
rättigheterna.
Sture Åström
Medborgarrättsrörelsen grundades av regeringsrådet Gustaf Petrén 1974 och
framför bland annat krav på ändringar i Sveriges grundlag.