"Billström bromsar vård till papperslösa"

Har en migrationsminister vetorätt i vårdfrågor?

Den sista maj i år presenterades betänkandet av utredningen om vård för papperslösa med flera med titeln Vård efter behov och på lika villkor – en mänsklig rättighet. Efter en gedigen genomgång av problemområdet gavs följande förslag:

Att asylsökande och papperslösa personer oavsett ålder ska erbjudas subventionerad hälso- och sjukvård av det landsting inom vars område de bor eller vistas. Vården ska erbjudas i samma omfattning och på samma villkor som den som erbjuds bosatta personer.

I maj togs utredningen väl emot av socialminister Göran Hägglund (KD). Det är på hans departement frågan ligger. Idag skriver vi december och ännu har betänkandet inte gått på remiss, vilket annars är den normala gången. Anledningen är att migrationsminister Tobias Billström (M) är missnöjd med förslagen som ges. Han menar att utredningen bör göras om. Månne hoppas han på andra slutsatser och förslag.

Migrationsministern tycks leva i en världsbild som är dåligt uppdaterad. Vad han missar – trots att det framgår av betänkandes titel – är att utredningen tar sin utgångspunkt i de internationella överenskommelserna om mänskliga rättigheter som Sverige förbundit sig att följa. Detta ramverk är inte en kaka att plocka russin ur.

Han tycks även ha missat rekommendationer och resolutioner på europeisk nivå. Till exempel omfattas de papperslösa av resolutionen om att minska den förhärskande ojämlika hälsan i Europa. De papperslösas bristande rätt till vård i somliga länder, däribland Sverige, ses som en av bakgrunderna till resolutionen.

Med dessa starka normativa referenser är det svårt att se att utredningen skulle kunna ha kommit fram till något annat förslag än det nu lagda. Likaså är det svårt att förstå att migrationsministern inte ställer sig bakom utredningens förslag. Ännu svårare är det att förstå att inte socialministern ryter till. Han har trots allt ansvar för frågan och har under flera år sett hur landsting efter landsting, med bland andra Region Skåne och Västra Götalandsregionen i spetsen, tydligt markerat att den nuvarande ordningen – att i princip neka papperslösa sjukvård – är orimlig och ohållbar. Detta borde väl tjäna som stöd.

Socialministern kan även finna strakt stöd i de internationellt jämförande studier som genomförts. Sveriges position, som inte lever upp till de internationella människorättsnormerna, framstår i dessa studier, däribland min egen, som otidsenlig. Sverige lever inte ens upp till den minimistandard som rekommenderas av Europarådet, vilken är att minst akutsjukvård ska vara tillgänglig för papperslösa.

Den 14 november inleddes ett vårdupprop initierat av en hel rad organisationer. Stödet har varit massivt. Kravet är att utredningen snarast skickas på remiss.

Själv skulle jag lägga till ett budskap. Det är dags för migrationsministern att ompröva sin inställning och se att idag är migrationspolitik ett politikområde bredvid andra. Idag utmanar internationella människorättskonventioner vår invanda nationalstatliga världsbild, som länge varit den enda referenspunkten när vårdkön bokstavligen ska sorteras och rätt till sjukvård inte kan frikopplas från legal status eller uppehållstillstånd. När denna världsbild utmanas framstår det inte som rimligt att en migrationsminister kan ta sig – eller ges – rätten att i praktiken ha vetorätt i frågor som rör vård.

Men så länge betänkandet inte går på remiss är det dessvärre den situationen vi har.

CARIN BJÖRNGREN CUADRA