"Forskare positiva till industrisamarbete"

Detta år väntas regeringen presentera en ny forsknings- och innovationspolitisk proposition. I den ska riktlinjerna för svensk forskningspolitik under de kommande fyra åren läggas fast. Fram till dess och under det att riksdagen behandlar propositionen kommer debattens vågor att gå höga.

Två av de frågor som säkerligen kommer att omdiskuterade rör innovation och samverkan mellan akademi och näringsliv. I det offentliga samtalet framförs en rad olika uppfattningar om begreppens innebörd och vilken roll de bör spela i formandet av den framtida forskningspolitiken. Stundom uppfattas de som kontroversiella av en del aktörer i den forskningspolitiska debatten. Vi har svårt att förstå varför.

Innovation handlar om att skapa värde av ny kunskap. Tanken förs ofta till tekniska uppfinningar som blir till nya produkter på marknaden. Men det kan lika väl röra sig om nya tjänster, metoder, processer eller samhällslösningar som kan härröra från intressanta forskningsresultat.

Med det perspektivet kan forskning från i princip samtliga vetenskapliga discipliner – humanistisk och samhällsvetenskaplig forskning på samma sätt som teknisk och naturvetenskaplig – leda till viktiga innovationer. Musiktjänsten Spotify är till exempel resultatet av en mycket spännande juridisk innovation.

Forskningen vid landets universitet och högskolor måste rymma både mer renodlad nyfikenhetsforskning, vars primära drivkraft är att inom ett område flytta fram kunskapens gränser, och forskning som definieras utifrån specifika samhälleliga behov, till exempel önskemål om att lösa medicinska gåtor för att komma till rätta med allvarliga sjukdomar.

Men alldeles oavsett om ett forskningsprojekt sattes igång därför att forskaren drevs av nyfikenhet eller därför att det fanns ett specifikt behov utpekat så ska naturligtvis resultaten komma till nytta. En ny mirakelmedicin ska inte bli liggande i en byrålåda på ett universitet; den ska komma till användning. Det är det yttersta syftet med att stärka innovationskraften i svensk forskning.

Samverkan mellan akademi och näringsliv, till exempel i form av gemensamma projekt eller i form av att doktorander under sin utbildning befinner sig ute i industrin, sätts ibland i motsatsställning till strävan efter hög vetenskaplig kvalitet. Det förespeglade motsatsförhållandet ifrågasätts både av vetenskapliga studier – och av forskarna själva.

En studie från Vetenskapsrådet 2007 visar att samverkan mellan akademi och näringsliv i allt väsentligt har haft positiva effekter både på näringslivets utveckling och på den vetenskapliga kvaliteten vid universitet och högskolor. Lärosätenas publiceringar ökar och företagen söker fler patent och får högre inkomster för nya produkter.

Och i en undersökning bland landets forskare som opinionsinstitutet Demoskop genomfört på Svenskt Näringslivs uppdrag nyligen uppger 84 procent av dem som har erfarenhet av samarbete med företag eller annan organisation utanför akademin att det hade en mycket positiv eller ganska positiv inverkan på den egna forskningen. Två av tre anger att forskningskvaliteten har förbättrats.

Sverige är ett av de länder i världen som satsar mest resurser på forskning och utveckling (FoU) i förhållande till BNP. Den positionen ska vi slå vakt om. Men vi måste också bli bättre på att se till att vi får ut mer av de satsade resurserna i termer av höjd vetenskaplig kvalitet och fler innovationer. Den frågan bör stå i centrum för den forskningspolitiska debatten.

Tobias Krantz

chef för utbildning, forskning och innovation, Svenskt Näringsliv

Emil Källström

riksdagsledamot (C), utbildningsutskottet