Kapitalflykt skadar fattiga och rika

Utvecklingsbiståndet undermineras när multinationella företag i fattiga länder smiter från skatten och skickar vinsterna till skatteparadis. Totalt uppgår kapitalflykten från fattiga länder till en summa som är tio gånger större än det totala globala utvecklingsbiståndet per år.

Kapitalflykt är ett av de allvarligaste hindren för utveckling. Det skadar ekonomin i både fattiga och rika länder. Enligt uppgift från Skatteverket förlorar Sverige 46 miljarder kronor i skatteintäkter varje år på grund av kapitalflykt. Efter avslöjandet av Carema­skandalen tog finansminister Anders Borg (M) initiativ till en svensk stopplag. Däremot har inte regeringen agerat för att hindra kapitalflykt från länder som tar emot bistånd.

Kapitalflykten från utvecklingsländerna, många rika på naturresurser och föremål för stora investeringar från västvärlden, beräknas uppgå till runt 1 200 miljarder dollar per år, och är förbisedd i regeringens arbete. Det innebär en risk för att de positiva effekterna av biståndet på fattigdomsbekämpning och stärkande av mänskliga rättigheter urholkas.

Afrika förknippas ofta med korrupta ledare, men rapporten Bringing the billions back från Forum Syd visar att korruption av individer bara utgör 3 till 5 procent av den olagliga kapitalflykten från utvecklingsländer. Huvudaktörer i denna verksamhet är istället multinationella företag. Länder rika på naturresurser förblir på så vis fattiga.

En av flera metoder som företagen använder sig av för att föra över vinster till skatteparadis är att med felaktig prissättning köpa och sälja varor mellan olika dotterbolag. Ett dotterbolag i ett utvecklingsland kan till exempel köpa plasthinkar från ett skatteparadis för tio tusen kronor styck istället för till marknadsvärdet, tio kronor. På så vis flyttas stora pengasummor till skatteparadiset där de sedan inte beskattas. Bara genom felaktig prissättning beräknas utvecklingsländerna förlora cirka 160 miljarder dollar varje år. Det är tre gånger mer än vad Världsbanken beräknar skulle behövas för att uppfylla FN:s millenniemål.

Det som möjliggör kapitalflykt är den sekretess som skatteparadis erbjuder. Därför krävs det åtgärder på internationell nivå för att öka insynen både i skatteparadis och i företagsverksamheten. Vi föreslår globala redovisningsstandarder som tvingar bolagen att redovisa sina vinster, produktionsnivåer och namnen på sina dotterbolag registrerade i skatteparadis, till regeringen i varje land där de verkar. Först då blir det möjligt för regeringar i utvecklingsländer att ta ut rätt skatt i förhållande till de vinster som företagen faktiskt gör.

Vi uppmanar regeringen att ta kapitalflykt från utvecklingsländerna på allvar. Det handlar om pengar som skulle kunna investeras i utbildning och vård för miljontals människor i fattiga länder. Dessutom borde det ligga i regeringens intresse att biståndet verkligen leder till minskad fattigdom och ökad demokrati, istället för att gå till aktieägarna.

Det fina i sammanhanget är att även Sverige skulle tjäna på de åtgärder som krävs för att stoppa kapitalflykten från fattiga länder. Dessutom skulle det gynna de multinationella företag som tar sitt sociala ansvar, betalar skatt och bidrar till utveckling på de platser där de verkar.

Det är dags att regeringen lyfter blicken och ser till att de resurser som tillhör folket och ska skapa välfärd hamnar där de ska, både i Sverige och i fattiga länder. Det skulle gynna vår ekonomi, rädda liv i utvecklingsländer, skapa bättre förutsättningar för ansvarsfulla företag på den fria marknaden. Och framför allt skulle det innebära en genomgripande politik för global utveckling.

Annica Sohlström

Kristina Fröberg