"Inget talar för steriliseringskravet"

Vid partiledardebatten i förra veckan lyftes frågan om de tvångssteriliseringar som idag utförs på personer som vill korrigera sin könstillhörighet juridiskt. Men mycket pekar på att regeringen nu väljer att skjuta upp beslutet om ett avskaffande av lagen trots att alla partier, utom Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna, ställt sig bakom förslaget att ta bort denna förlegade regel.

Socialstyrelsen har efter noggrann utredning rekommenderat att steriliseringskravet tas bort, att utreda frågan ytterligare verkar poänglöst då den redan stötts och blötts i tio år.

Flera av oss möter dagligen personer med transsexualism och vi blir förvånade och mycket undrande över regeringens ovilja att stå upp för de mänskliga rättigheterna som bör gälla också denna grupp.

Det finns inget som talar för att behålla steriliseringskravet, tvärtom.

Transsexualism är en medi­cinsk diagnos som innebär en upplevelse av att kroppen inte stämmer med köns­identiteten, man är helt enkelt fångad i fel kropp. Diagnosen är ovanlig och i Sverige ansöker cirka 60 personer per år hos Socialstyrelsens rättsliga råd om juridisk fastställelse av nytt kön.

För att ansökan ska beaktas måste personen som önskar korrigera sitt kön först utredas under två år. Behandling av transsexualism innebär att man korrigerar kroppen så långt det är möjligt med såväl hormonbehandling som kirurgisk behandling. Behandlingen är individualiserad och följer internationella medicinska riktlinjer.

Svenska och internationella studier visar att behandlingen hjälper mot den svåra upplevelsen av att vara fångad i fel kön och klart förbättrar livskvaliteten hos dessa personer.

Att behandling och omhändertagande av denna patientgrupp behöver förbättras understryks av den kvarstående överdödlighet som finns. I debatten har överdödlighet framförts som ett argument mot behandling vid transsexualism. Detta skall dock jämföras med den höga överdödlighet som föreligger om man inte erbjuder behandling.

Det är viktigt att komma ihåg att den lagstiftning vi har i Sverige tillkom 1972 – i en tid när sterilisering och kastration var vanliga tvångsbehandlingar. Sådan tvångssterilisering upphörde 1975 och på senare år har svenska staten även medgett att dessa behandlingar var fel.

Varför ska vi i Sverige 2012 kräva att den som vill korrigera sitt kön måste steriliseras? Sedan lagen skrevs har den medicinska utvecklingen gått framåt. Då, för 40 år sedan, var sterilisering enkelt, det vill säga förmågan att skaffa barn togs bort genom att skära av äggledare eller sädesledare. Nu kan vi frysa ägg och spermier och på så sätt bevara förmågan att få barn.

Men de som idag fryser spermier eller ägg får alltså avslag på sin ansökan om att ändra sitt kön i offentliga register – och därmed i körkort, pass och liknande handlingar – trots att det inte finns någon motsättning mellan att vara transsexuell och att ha barn­önskan.

Det är alldeles uppenbart att tekniken sprungit ifrån lagen. På grund av rådande lagstiftning finns det människor som väljer att inte slutföra sin könskorrigering då de vill behålla möjligheten att skaffa barn.

Tvångssteriliseringens vara eller inte vara är en politisk fråga som handlar om moral, normer och värderingar, några klara medicinska skäl finns inte.

Socialstyrelsen kom i juni 2010 med ett förslag om att lagstiftningen rörande juridisk könskorrigering skulle moderniseras. I Europarådets riktlinjer till EU:s medlemsstater står det klart och tydligt att krav att på sterilisering och andra medicinska behandlingar inte ska behövas vid juridiskt byte av kön.

Det är nu dags att regering och riksdag står upp för mänskliga rättigheter, följer Europarådets rekommendationer och lyssnar på Socialstyrelsen – avskaffa de svenska tvångssteriliseringarna en gång för alla.

Stefan Arver

Cecilia Dhejne

Johan Rinder

Katarina Öberg