"Mellanösterns kris sprids till Malmö"

Det finns inga terrorister. Den inkännande poeten Göran Greider har sagt sitt. Om ordet överhuvudtaget existerar så skall det uttalas på amerikanska.

När vänstersocialdemokraten Greider i Aftonbladet den 30 juni gör en politisk analys av Hamas och Hizbollah, två extremhögerpartier, faller hans socialistiska analytiska instrument sönder.

Greider är en av många som inte vill att terrorister finns. Nej, inte för honom. En etnisk svensk som tycker att reaktionärer är hyggligt folk kan förlika sig med terrorister, till och med sådana som uttalas på amerikanska.

Det är värre för judar som står i skottgluggen. Vi kan vara socialister, radikaler eller liberaler men ändå behandlas med samma förakt av dem som vill åt oss och de finns i hela det politiska spektrumet. Mångdubbelt fler ingår i den stora tysta majoritet som inte ens vågar höja sin röst mot islamister och deras anhang.

Jag skulle vilja gå till Malmö synagoga nu till sabbaten. Och be Gud om fred. Att människorna i Mellanöstern får det bra och kan samsas. Att mina barnpatienter som är på besök hos sina släktingar på ömse sidor om gränserna, både araber och judar, inte skall lemlästas.

Det är omöjligt. Ty i Sverige finns ingen religionsfrihet, synagogan är hotad, och vi som ber kan efter att ha uttalat ett av gudsnamnen ligga döda under bombkrevadens rasmassor.

I Sverige rycker man på axlarna. Fastän man vet att Hizbollah och Hamas av världsopinionen betraktas som terrorister beredda att mörda oskyldiga judar, lägger man händerna i kors och bryr sig inte.

Istället har officiella svenska institutioner skickat miljoner och åter miljoner till de korrumperade politrukerna därnere som rustat upp sina arméer i den mån pengarna inte trillat ner i deras egna fickor.

Hamas och Hizbollah har också en social gren har man sagt, som något förmildrande. Alla totalitära rörelser har haft sociala grenar, fascisterna i apartheidens Sydafrika hjälpte sina fattiga vita och nazisterna hade soppkök för arbetslösa.

För Greider finns inga terrorister och kanske inga arabiska missiler heller. Under Irakkrisen för ett tiotal år sedan när Israel besköts med Scudrobotar talade jag med en åttioårig poet, den världskände Abraham Sutzkever, i telefon. Åter såg han döden vina förbi sitt fönster.

Ett halvsekel tidigare var det nazisterna i Vilna, nu dök mördare upp i ny förklädnad men besatta av samma judehat. Gång på gång tvingades han ned i skyddsrummet med minnena haltande i varje trappsteg.

I Sverige sitter besserwissrarna. Biståndsministern ringer till en Gazabo för att hon är upprörd över Israelpolitiken istället för att ta upp en dialog med Israels centervänsterregering, som tvingas försvara sig mot detta fanatiska moras i Hizbollah och Hamas, organisationer som inte ens arabiska högerregimer vill befatta sig med.

Statsminister Göran Persson bör gripa tag i telefonluren och slå en signal till partikollegan Amir Peretz, som före Israelvalet lovade att förhandla med det sansade Palestinafolket.

Med den svenska politiken har en av de grundläggande friheterna här i landet desavouerats – religionsfriheten. Och så kommer det att förbli så länge mediepoeter av Greiders kaliber tillåts styra opinionsbildningen här i landet i stället för att statsmännen gör det.

SALOMON SCHULMAN