Det nuvarande kriget i Mellanöstern är inte första gången som en arabisk stat eller militant rörelse strider mot Israel. Krig eller stridigheter utbröt också 1948, 1956, 1967, 1973 och 1982. På vilket sätt har dessa krig gynnat muslimernas position i konflikten?
I alla dessa strider har ett övermäktigt Israel vunnit. Men då liksom nu spelar medierna i arabvärlden på folkets känslor. Istället för att fungera som undersökande organ som förmedlar nyheter, fungerar arabvärldens medier som propagandaapparat för de grupper som motsätter sig varje form av fredlig samexistens mellan Israel och arabvärlden. Medierna sprider falska förhoppningar om seger mot Israel och förmedlar hyllningar till martyrskap och våldskultur.
På de två största arabiska nyhetskanalerna al-Jazira och al-Arabiya visas många bilder på lemlästade kroppar och mördade libanesiska barn. Dessa groteska scener varvas med ständiga kommentarer i stil med: ”Medan Israel begår dessa brutala brott tittar USA och FN på utan att ingripa.” På löpande band visas också Hizbollahanhängare som skriker ”vi vill bli martyrer!”.
TV-kanalernas journalister meddelar tittarna med jämna mellanrum om Israels förluster och tillbakadragande från libanesiska byar och ger färska rapporter om hur många raketer Hizbollah avfyrat mot Israel. Hizbollah framställs ständigt som muslimernas försvarare.
Igår påstod den Londonbaserade arabiska tidningen al-Quds al-Arabi att hotet om terrordåd på Heathrow kan vara en konspiration påhittad av Tony Blair, men om den är sann så är de ”riktiga fascisterna som förtjänar att ställas inför krigsrätt” Ehud Olmert, George W Bush och Tony Blair.
Den som ser på arabiska medier får en bild av att Israel, trots sin militära överlägsenhet, handlar desperat i syfte att döda oskyldiga muslimer, men att Hizbollah med sin starka vilja och tro kan besegra den israeliska armén.
För arabiska ögon och öron är dessa bilder och röster bekanta. Sedan den israeliska staten upprättades 1948 har diktatorer och militanta islamistiska röster i Mellanöstern delat världen i två läger. De goda och de onda. Muslimer och araber mot icke-muslimer och judar. Mellan de goda och de onda finns det ett kosmiskt och av Gud beordrat krig, där muslimerna i slutänden kommer att vinna och Palestina befrias.
Libanons president Emile Lahoud menade i en intervju med al-Jazira (31.7) att ”Hizbollahs motstånd visar att Libanon har segrat över Israel”. Hizbollahs ledare Hassan Nasrallah sade under ett tal (4.8) på organisationens TV-kanal, al-Manar att ”Den sionistiska fienden har inte kunnat uppnå en militär seger. Det är inte jag som säger det. Hela världen säger det.”
Denna bild förmedlas av politiska ledare och i medierna. Men vad är sanningen?
Priset för de upprepade krigen har betalats av folket. Medan bomberna faller gömmer sig ledarna i säkra bunkrar och medierna ljuger och lovar segrar. På grund av krigen har ekonomierna i många muslimska länder stagnerat, fattigdomen och analfabetismen har ökat och militanta islamistiska proteströrelser har blivit populärare. Diktatorer har utnyttjat det så kallade kriget mot sionismen som en förevändning för att hindra demokratiska reformer i sina länder.
För diktatorerna och de militanta islamisterna är människan endast ett billigt redskap i syfte att förverkliga politiska och religiösa ideal. Därför lever vi i en tid där människan i den muslimska världen inte har något större värde.
Har vi muslimer och araber inte fått nog av fredsmotståndarnas lögner?
Hur länge skall oansvariga ledare i islams och nationalismens namn få suga ut våra unga människors blod, förstöra det våra föräldrar byggde och leda oss in i en framtid med våld, fanatism, antihumanism och dödskultur?
Hur länge skall vi bli lurade av arabiska medier som spelar på folkets känslor och rapporterar att muslimerna vinner när i själva verket varje krig leder till än mer förtryck och fattigdom?
Blodbadet kommer inte att sluta förrän respekten för människoliv stärks i Mellanöstern.
SALAM KARAM
61% är glada
0% är likgiltiga