"Ge missbrukarna möjlighet till ordnat liv"

Vi som arbetar nära människor i tungt missbruk ser varje dag resultatet av en återhållsam substitutionspolitik. Gamla föreställningar om ”av staten finansierade droger” tycks ligga bakom en del av Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd från 2004.

Praktiska, verklighetsnära direktiv går förlorade vid åtminstone en brännande paragraf: den om underhållsbehandling i tvångsvård, vilken inte får ges med stöd av LVM, lagen om vård av missbrukare, LPT, lagen om psykiatrisk tvångsvård eller LRV, lagen om rättspsykiatrisk vård.

Låt oss uppehålla oss kring den först nämnda. Här inordnas inte sällan tunga narkomaner, med ett huvudsakligt, dagligt missbruk av heroin. Flertalet av dem vi möter här har långa, sorgliga behandlingserfarenheter bakom sig. Flertalet har straffat ut sig från otaliga frivilliga boenden och stödinsatser.

Ett LVM innebär sex månader av institutionsvistelse, sex månader som kan förläggas någon annanstans än inom Statens institutionsstyrelse, SiS. Möjligtvis kan dessa månader vara starten för något nytt; sex månader då LVM:s tvång ligger i botten, men med en rad frivilliga insatser planerade. Här, menar vi, ges ett ypperligt tillfälle till frivillig insättning av medicinering med metadon eller Subutex.

Vi talar om den så kallade ”paragraf 27”, vilken innebär just en självvald placering under tvångsvårdens laga kraft. Här förespråkar vi därför en ändring av den lagtext som konstaterar att ”underhållsbehandling får inte ges med stöd av lagen om vård av missbrukare i vissa fall¿” Tvärtom, menar vi, borde i varje inledd tvångsvård av heroinmissbrukare medicinering med Subutex eller metadon kunna övervägas.

Enligt Socialstyrelsens föreskrifter och råd ”skall underhållsbehandling syfta till att den som är beroende av opiater skall upphöra med sitt missbruk samt få en förbättrad hälsa och social situation”. Detta förutsätter naturligtvis, för den enskilde, en grundläggande vilja och motivation att ta sig ifrån missbruket.

Emellertid är vår erfarenhet att viljan och beslutsamheten ofta grusas av sug, abstinens samt amvibalenta känslor gentemot heroinet. En tids tvångsvård, under vilken avgiftning, insättning och stabilisering äger rum, skulle därför fungera som en trygghet för den enskilde – en period då underhållsbehandling ges en möjlighet att faktiskt verka.

Naturligtvis skall inte medicinering med Subutex eller metadon ske slentrianmässigt vid varje tvångsomhändertagande – tvärtom bör samarbetet gällande utredning och vårdplan stärkas mellan den enskilde, landsting och kommun.

Att ersätta heroin, denna kraftfulla centralt dämpande opiat, med metadon eller Subutex är internationellt sett den mest använda behandlingsmetoden mot missbruk. Vi föreslår att kriterierna för vårdbeslut i Sverige behålls i sin nuvarande form; dvs den enskilde måste ha fyllt 20 år och ha ett dokumenterat opiatberoende sedan minst två år. Öppna däremot metadon- eller Subutexprogram under planerad LVM-vård, och låt därigenom de sex månaderna innebära mer verkningsfull behandling av heroinmissbrukare.

CLARA BOLMSJÖ, EVA-LENA JANSSON, RITA METO, ÅSA LINDAHL, ANETTE BRENNER, KARIN IACOBAEUS, JENNY SAADON, MADELEN NIDESJÖ, KATARINA WEST, BENGT PERSSON, ANNA ROSANDER, ANNA EKLUND, CHRISTINA EPLING, CAMILLA HOLM, DOROTA GRUSZKA, LISELOTT LUNDBERG, KARIN PRAMBERG, HANNA JOHANSSON, MARTINA ANNERFELDT, TIM HEULE.