Som Sydsvenskan rapporterade den 15 november har Per Ström på tankesmedjan Den nya välfärden nyligen författat rapporten Med storebror i uppfinnarverkstan.
Per Ström, som förresten har den intressanta titeln integritetsombudsman på tankesmedjan, staplar här upp ett antal obehagliga teknologier som kommer eller kanske kommer att ställa till det för oss. Det låter ju till exempel inte alls bra att bli luktad på av en dator för att reda ut vem vi är, eller att ett övervakningssystem kan konstatera huruvida vi är glada eller förbannade vid gaten på flygplatsen.
Stiftelsen Den nya välfärden är ”en opinionsbildande tankesmedja som arbetar för demokrati, välfärd och företagande”, och Per Ström förkunnar också pliktskyldigast att de förkastliga teknologier han radar upp ytterst är ett hot mot demokratin.
Men i vanlig ordning när en teknisk expert uttalar sig om sådant anser inte Ström att begreppet demokrati behöver utvecklas ytterligare. Det är väl självklart, menar Ström, att insamling av elektroniska fotspår ytterst utgör ”en fara för demokratin eftersom informationsinhämtning utgör demokratins livsnerv”.
Med tröttsam förutsägbarhet enrolleras här Orwell som moraliskt stöd. Ett erbjudande: 50 öre för varje rapport eller skrift som inte dammar av 1984 för att hitta en klockren kliché för det här ämnet.
Den torftiga demokratisynen, där begreppet, idealet och företeelsen demokrati lämnas som glittrande generalisering – fri för var och en att tolka efter eget önskemål – är förödande. Och symptomatisk, för rapporten representerar en bredare obenägenhet att ta sig an de här komplicerade problemen på ett samlat sätt.
När vår rapporterande integritetsombudsman till sist destillerar ned sina synpunkter tycks det i själva verket handla om en delaspekt av demokratisk kommunikation: anonymitetens vara eller inte vara. Eller bara ”vara”, förresten.
”Är det en enda sak vi medborgare bör stå upp för så är det möjligheten och rätten att agera anonymt i vardagen”, skriver Ström och slår näven i datorbordet. Men vänta nu. Anonymitet ute i vardagen är ju samtidigt hindrande för andras informationsinhämtning: det som ju var demokratins livsnerv?
De många kvinnorna med flåsande män i telefonlurarna är kanske mindre hågade att tycka att denna form av anonymitet är bra. Ett påtagligt och vanligt förekommande demokratiproblem är politiker och tjänstemän på olika nivåer som hotas anonymt. Om jag lyssnar till en orators fagra tal kanske jag är intresserad av att veta om han i nästa stund drar på sig en mask för att så mycket bättre kunna delta i en nazistisk demonstration.
Det är kort och gott inte alls säkert, faktiskt inte ens sannolikt, att anonymitet alltid gynnar det demokratiska samtalet, som Ström tycks tro.
Rapporten har sina poänger, men de förloras i de extrapolerade skräckvisionerna. Innan vi ger oss ut för att protestera mot utvecklingen – Ströms rekommendation – bör vi kanske reda ut hur integritetsidealet egentligen bör utformas i en demokrati.
Privatlivet behöver inte alls i alla delar följa med en person när han eller hon ger sig ut i det offentliga rummet. Det kan alltså snarare ibland vara positivt om det går att följa personers förehavanden där ute. Å andra sidan måste vi ha en intakt privat sfär som kompletterar den offentliga.
Det är i denna sfär vi har tid och plats att verkligen agera som demokratiska medborgare. Det är där vi har möjlighet att fundera och reflektera utan störande inblandning. När den väl ringats in måste denna zon kraftfullt bevakas.
Om skugglika myndighetsfigurer utan vidare kan göra om våra mobiltelefoner till ständigt påslagna mikrofoner som tränger in i denna zon så är Ström någonting på spåren. Men det vore mycket mer effektivt att lista 22 genomarbetade, demokratiskt underbyggda integritetsprinciper i en rapport, än att göra tvärt om.
Då visste vi ju plötsligt varför vi protesterar mot olika tekniker, och vi vet det med huvudet snarare än med maggropen. Vilket tycker integritetsombudsmannen låter mest demokratiskt? Och vilken rapport tror han har längst hållbarhetstid?
MIKAEL SUNDSTRÖM
0% är glada
0% är likgiltiga