"Släpp in arbetskraften"

Snart kan vi hälsa två nya länder, Bulgarien och Rumänien, välkomna in i det europeiska samarbetet. Sjutton år har gått sedan Berlinmurens fall och EU är nu verkligen på väg att bli en union för hela Europa. För de nya medlemsländerna ger det ökade möjligheter att ta kamp mot fattigdomen, skapa tillväxt och ge fler människor chans till ett rikare liv.

Vi som bor i de gamla medlemsländerna kan se fram emot en union med många unga människor som vill arbeta för ett starkt och enat Europa.

Sverige kommer inte heller denna gång att sätta upp några övergångsregler för de nya medlemsländernas medborgare. Problemet i vårt land är inte att det kommer för många människor som vill arbeta här. Problemet är snarare att de som kommer är för få.

Inför utvidgningen för två år sedan spred den dåvarande socialdemokratiska regeringen en vrångbild av att det skulle komma horder av fattiga östeuropéer över gränsen och profitera på de svenska bidragssystemen. Göran Persson fiskade i främlingsfientliga vatten genom att oroa sig för ”social turism”.

Men eftersom riksdagen fällde förslaget och sade nej till övergångsregler blev hans kort synade. Det visade sig att det var väldigt få som ville komma hit. De flesta som lämnade sina hemländer flyttade till Storbritannien och Irland där de också fick jobb.

Min oro bygger snarare på att arbetskraften inte skall räcka till i framtiden. När allt fler i vårt land kan se fram mot ett långt och innehållsrikt liv ställs samtidigt allt större krav på en god vård och omsorg. Den demografiska obalansen, med låga födelsetal och åldrande befolkning, är en utmaning som vi delar med många industrialiserade länder i världen. Det är något som kommer att sätta sina spår inte minst i de europeiska ländernas ekonomier. I Tyskland ser vi redan att folkmängden börjar minska

Lösningen är inte så enkel som att politikerna, när det passar dem, kan knäppa med fingrarna och öppna dörren för arbetskraftsinvandring. Konkurrensen om arbetskraft gör att det inte kommer att finnas några köer av arbetssökande polska rörmokare eller estniska sjuksköterskor när vi själva har personalbrist.

En annan sak är att de snabbt växande ekonomierna i de nya medlemsländerna får utflyttade och välutbildade östeuropéer att redan nu börja vända hem igen. På lite sikt kommer varje regering att slita med frågan hur just deras land skall locka till sig arbetsföra invandrare, inte hur invandringen skall begränsas. Därför är det viktigt hur vi väljer att agera nu.

Rädslan för att människor skall komma till Sverige och konkurrera om jobben bygger på en felaktig föreställning om att det finns en begränsad mängd arbete som vi sedan fördelar rättvist. Faktum är att vi får så många jobb som vi förmår att skapa, varken fler eller färre.

Det finns både starka ekonomiska och moraliska skäl till att inte heller denna gång införa övergångsregler. Inför den stora utvidgningen med tio nya medlemsländer var det bara Storbritannien, Irland och Sverige som vågade hålla gränserna öppna. EU borde nu våga ta steget fullt ut och gå från att vara ett frihandelsområde till en union helt utan inre gränser. EU skall inte känna några A- och B-medlemmar.

Ett öppet förhållningssätt till omvärlden och ett aktivt arbete för ett attraktivt Sverige, dit människor vill komma och arbeta, skall vara kännetecknande för den nya regeringens politik.

Att verka för öppenhet och tolerans är en av centerpartiets viktigaste politiska utmaningar inför framtiden. Utmaningen för Sverige är att erbjuda det bästa klimatet för människor som vill bidra och skapa ett rikare liv – och för företag som vill växa.

MAUD OLOFSSON