Citatet ”Till var och en efter behov. Av var och en efter förmåga ” återfinns i Det kommunistiska manifestet av Karl Marx och Friedrich Engels. Till och med i kommunismens urkunder kan man finna stöd för principen om att alla som kan och har möjlighet bör dra sitt strå till stacken och bidra till samhällets välfärd.
Det är faktiskt svårt att någonstans, i någon ideologi, hitta stöd eller uttalad acceptans för regelrätt missbruk eller överutnyttjande av gemensamma tillgångar. Individuella rättigheter följs nästan alltid av individuella skyldigheter.
Vi betalar alla till vår gemensamma välfärd. Genom socialförsäkringsavgifter och skatter finansieras det sociala trygghetsnät som värnar människor i behov av hjälp och stöd. Över partigränserna råder enighet om att socialförsäkringssystemet bör vara generöst och omfatta alla. Försäkringen mot sjukdom, arbetslöshet och föräldraledighet följer inkomstbortfallsprincipen.
Våra politiska motståndare brukar ibland utmåla regeringen som ett hot mot den generella välfärden. Men ingenting kan vara mer felaktigt. Hotet mot välfärden kommer främst från dem som missbrukar systemen.
Det är därför som jag ser med stor oro på den utveckling som pågår inom delar av socialförsäkringssystemet. Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering kom i en undersökning nyligen fram till att 22,5 procent av utbetalningarna inom ramen för Vård av sjukt barn (VAB) är överutnyttjande. Det är naturligtvis oacceptabelt. Fusk och överutnyttjande undergräver legitimiteten i våra trygghetssystem.
Kontroll och uppföljning begränsar oberättigad sjukfrånvaro. Regeringen kommer inom kort att lägga fram en proposition som syftar till att göra det möjligt för arbetsgivare att, när så är befogat, begära sjukintyg från första sjukdagen.
Socialdepartementet förbereder förslag om att öka kontrollen när det gäller den tillfälliga föräldrapenningen. I ett första steg handlar det om att införa någon form av närvarokontroll inom barnomsorg och skola. Förslaget kommer dock tidigast att kunna införas 2008.
Fuskbekämpning kräver åtgärder på flera plan. För det första måste fusket kartläggas och de som överutnyttjar förmåner identifieras. För det andra måste juridiska och ekonomiska sanktioner vidtas.
Regeringens plan för att motverka fusk och överutnyttjande omfattar åtgärder på alla dessa områden. I detta arbete är samverkan mellan Försäkringskassan och andra myndigheter central.
Utökade kontrollmöjligheter måste följas av juridiska och ekonomiska sanktioner när oegentligheter upptäcks. Den 1 december infördes den så kallade Västmanlandsmodellen i Stockholms län. I korthet innebär modellen att Försäkringskassan lämnar polisanmälan direkt till en speciellt utsedd åklagare som arbetar med denna typ av ärenden. Åklagaren ger sedan direktiv till särskilda utredare, som är väl insatta i lagstiftningen.
Tillsynen över socialförsäkringsadministrationen kommer också att förbättras och felaktigt utbetalda ersättningar och bidrag skall kunna återkrävas på ett effektivt sätt. Som ett led i detta arbete skall regeringen införa ränta på återkrav vid felaktigt utbetald ersättning.
Försäkringskassan och Arbetsmarknadsstyrelsen har fått ökade anslag för att intensifiera fuskbekämpningen. Offentliga myndigheter skall få bättre möjlighet att samköra sina datasystem för att spåra felaktigheter.
Kampen mot överutnyttjandet av socialförsäkringssystemen handlar inte bara om att bekämpa missbruket av våra gemensamma resurser. Rätt person skall ha rätt ersättning och de som kan arbeta skall få möjlighet att göra det. En strategi för minskat utanförskap måste stödjas av en politik som gör det mer lönsamt att gå från utanförskap till arbete och som erbjuder stöd och hjälp till människor som av olika skäl fastnat i bidragsberoende.
Det är först när man kombinerar fuskbekämpningen med andra insatser som politiken kan bli verkningsfull. Jag tror att den politik som den borgerliga alliansen gick till val på, och som nu genomförs, är en välavvägd blandning av åtgärder för att minska utanförskapet. Om knappt fyra år är det väljarnas sak att utvärdera politiken och avgöra om vi skall fortsätta på den inslagna vägen.
CRISTINA HUSMARK PEHRSSON