"Integrationsministern sviker sina löften"

Det tog alldeles för lång tid för den nya regeringen att öppet deklarera vad den tänker göra mot hedersbrotten som drabbar många av våra flickor och pojkar i de patriarkala och traditionella miljöerna.

Med tanke på den nya integrations- och jämställdhetsministerns tidigare kända engagemang, och hennes ibland kontroversiella förslag mot hederskulturen var det många som hade stora förhoppningar om en mer djupgående politik på detta område. Dessa förhoppningar grusades tyvärr med ministerns artikel på Expressens debattsida dagen före den internationella kvinnodagen.

I de punkter som Nyamko Sabuni radar upp i sin artikel finns inte så mycket nytt bortsett från en nationell stöd- och resursperson för frågor om hedersvåldet.

Sabunis påstående att hederskultur inte har med någon specifik religion att göra är förvisso sant, men problemet är att detta påstående görs till ett reningsbad för religionen i allmänhet. Samma sak gjorde även den förra regeringen.

Sabuni var mycket djärvare innan hon blev minister. Då såg hon religionens del i förtrycket av kvinnors fri- och rättigheter och hade till och med konkreta förslag – däribland stängning av religiösa skolor för barn och nedskärning av de statliga bidragen till religiösa samfund.

Att blunda för religionens del i hederskulturen är ett mycket allvarligt misstag som kan komma att kosta flickor livet. Religionens syn på sex är öppet kvinnofientlig.

Hederskultur och hedersbrott får sin näring från dessa religiösa och patriarkala värderingar som förbjuder sex före och utanför äktenskapet, begränsar kvinnans rörelsefrihet, fråntar henne makten över sin egen kropp och gör henne till mannens och familjens egendom. Slöjan är en del i detta kvinnoförnedrande religiösa system och dess värdegrund.

Det går inte att göra något förebyggande arbete om man förbiser religionens roll och inte vidtar specifika åtgärder mot religionen som institution och de nämnda religiösa värderingarna. Det går inte att försvara kvinnors rättigheter och samtidigt se genom fingrarna med små beslöjade flickor på dagis och grundskolor.

Det går inte att hävda alla barns lika rättigheter samtidigt som man tillåter att små barn hjärntvättas i koranskolor och andra religiösa skolor. Dessa skolor förgiftar barnens värld med förlegade normer och perspektiv, något som barnen inte har några som helst möjligheter att värja sig mot. Det är grymt och oförlåtligt att staten tillåter att små barn inskolas i patriarkala normer och värderingar.

Religiösa institutioner borde inte få ett öre av staten. Så länge de oemotsagda får predika mot kvinnors frihet får vi leva med hedersvåldet. Staten borde vara fullständigt sekulär vilket innebär att kyrka och stat måste vara helt åtskilda och religionen bli en privat sak.

För att inga barn skall kunna berövas rätten till skolämnen, som musik, sexualkunskap, simning och bild måste lagen tydliggöras på ett sådant sätt att ingen skola får ge dispens i några ämnen till föräldrar med religiösa, kulturella eller andra motiv.

Det är de progressiva krafterna i samhället som måste få stöd i det förebyggandet arbetet för att pressa tillbaka bakåtsträvande krafter och värderingar. Vågar man satsa på det nya, de progressiva krafterna bland de nya medborgarna eller lutar man sig som förr mot de konservativa och patriarkala krafterna?

Vill Sabuni verkligen avskaffa hedersvåldet som hon lovat eller tänker hon fortsätta med de kosmetiska åtgärder och de högst nödvändiga, men ändå bara akuta åtgärderna som förra regeringen kom med?

Svaret gör en oerhörd skillnad, nämligen liv eller död för utsatta tjejer och killar.

SOLEYMAN GHASEMIANI

SARA MOHAMMAD