"EU petar i för mycket"

Sveriges EU-minister Cecilia Malmström (fp) skrev på Aktuella frågor den 6 mars att EU skall fokusera på att leverera resultat inom de verkligt gränsöverskridande områdena, såsom klimathotet. Detta är självklart. Frågan är vilka resultat EU inte skall leverera.

När unionens framtid diskuteras måste även gränserna för överstatlig inblandning belysas. Inte minst om man som Malmström vill att folket skall haka på Europatanken.

I dagsläget finns det alltför många rättsliga oklarheter kring maktfördelningen mellan nations- och unionsnivå. Ett nödvändigt ont för att tillgodose motstridiga intressen hävdas det från vissa håll. Men framför allt öppnar det för godtycke i EU:s beslutsprocesser.

Malmström säger exempelvis att 60 procent av de beslut som processas i Sveriges fullmäktigesalar har en överstatlig dimension. Men varför har egentligen Bryssel ett sådant stort inflytande över lokala beslut? Ingen vet riktigt hur mycket av kommunernas – eller riksdagens – makt som förts över till EU och däri ligger problemet.

Debatten som bedrivits på denna sida är symptomatisk för hur konturlös unionen blivit. Goda argument har förts fram men diskussionen flyter. Folk har pratat förbi varandra om klimatfrågan, protektionism, nordiskt militärt samarbete, demokratiunderskottet, unionens storpolitiska mål, bristande svenskt deltagande, med mera. Debatten spretar för att EU spretar. Det oklara förhållandet mellan union och länder gör att en diskussion om Europasamarbetet numera kan innefatta i princip vad som helst. Men kan och skall Bryssel verkligen göra allting?

Till saken hör att EU-kommissionen är en hybrid mellan exekutiv makt och reglerande byråkrati. Som sådan är den per definition expansiv. Och regleringstakten tycks ständigt öka. Av omkring 27000 gällande EG-lagar och förordningar har nästan 16000 kommit till sedan 1997. Många av dessa gynnar den inre marknaden. Det är emellertid på tok för många som endast medför oproportionerliga kostnader och ökad centralisering.

Byråkratin i Bryssel är naturligtvis inte illvillig – EU gör många bra saker. Där finns dock en inneboende centraliseringstendens som fordrar definitiva avgränsningar.

Detta gäller även de stora frågorna, där EG-rätten i dagsläget kan utsträckas på ett alldeles för oförutsägbart sätt. Medan Sverige sov antogs exempelvis arbetstidsdirektivet. När väl beslutsfattare gnuggade sig i ögonen hade Europadomstolen redan givit sina vansinniga prejudikat om jourtider och kompensationsledighet. Resultatet är en samhällsekonomisk huvudvärk som kommer att sitta i länge.

Ingreppet visar förstås att EU bör hålla sig borta från arbetsregleringar. Men det tydliggör också hur unionens riktning allt oftare pekas ut av politiserade jurister. Verkningarna kan vara nyckfulla och det är knappast en fråga om högervridning som många hävdar.

TCO har exempelvis anmält regeringens nya a-kasseregler till kommissionen för brott mot EU:s jämställdhetsregler. En obekväm situation för alliansen som kan få en av sina huvudreformer uppriven.

Oavsett utfall har frågan hamnat helt fel. De svenska a-kassereformerna är knappast ett tolkningsärende för avlägsna byråkrater och jurister, utan en fråga som redan besvarats vid valurnorna.

Regeländringarna var ju på tapeten under hela höstens valrörelse och fick folkets godkännande i och med alliansens seger. Det vore således önskvärt om kommissionen skickade tillbaka TCO:s anmälan med vändande post. EU skall helt enkelt inte leverera den här typen av beslut.

Samma resonemang bör föras på många håll: vad skall EU göra inom socialpolitik, skattepolitik, regionalpolitik och rättsliga frågor?

Om Cecilia Malmström verkligen vill att EU-tanken skall få ökad folklig förankring borde hon bedriva en politik som klargör vad Bryssel inte skall bestämma. Korkade och godtyckliga lagar undergräver bara respekten för hela Europasamarbetet. Samtidigt drar de uppmärksamheten bort från avgörande frågor som miljön och den fortsatta utvidgningen.

Detta är oroväckande för oss som tror på Europas frihandel och som anser att ett förbättrat EU faktiskt har en viktig funktion att fylla.

MATS J D PERSSON

Tidigare artiklar i serien har publicerats 20.2, 23.2, 27.2, 5.3, 6.3, 14.3, 19.3, 21.3 och 24.3.