"Astudillos stolpskott"

Luciano Astudillo (s), riksdagsman för Malmö, har nyligen lagt en intressant motion. Han kräver en snabbutredning av skatteregler och moms för svenska fotbollsklubbar.

Det sägs att i Allsvenskan är jämn. Alla kan slå alla. Snarare är det är en mycket ojämn serie, där de lag som tippas som favoriter inte kan behålla sina bästa spelare. Tränarna tvingas, som Sören Åkeby i Malmö FF, experimentera med nya laguppställningar mitt under säsongen. Oväntade förluster till följd av bristen på kontinuitet stör topplagen.

HelsingborgsIF kunde inte avstå från att låna ut sin stjärnspelare Henrik Larsson före säsongen som utfyllnadsspelare till Manchester United. Henrik Larssons goda säsong, trots kontinuerligt spel utan vila i mer än ett år, visar hans storhet som spelare men nog stördes helsingborgarnas uppladdning. Mästarna IFK Göteborg tog en risk med att sälja av sin skyttekung Marcus Berg mitt under säsongen, och Kalmar FF förlorade nog titeln på att släppa sin målspruta Ari da Silva Ferreira.

Under sin tid som ordförande för fotbollsklubben Malmö Anadolu BI från Rosengård har Astudillo själv sett att många av problemen beror på skattenivåerna, och den senaste tiden har riksdagsmannen kunnat konstatera att danska förstadivisionen ”SAS-ligan” dränerat svensk fotboll på unga talanger som Malmö FF:s Marcus Pode.

I Danmark finns det skattelättnader för utländska fotbollsspelare under tre års tid, samtidigt som klubben betalar mycket låga sociala avgifter. Det finns en motsvarighet i Sverige, artistskatten, men den gäller bara i tre månader.

Det kostar 130 000 kronor för en svensk klubb att generera en nettolön på 50 000 till spelaren.

Det försvinner 30 000 kronor i sociala avgifter och 50 000 går till skatt. I Danmark däremot, ger 130 000 utbetalade kronor spelaren en nettolön på 90 000 kronor. Skattesystemet för klubbar gynnar inte utvecklingen av svensk idrott.

En gång i tiden gick svenska spelare till de bästa klubbarna i England, Spanien, Tyskland eller Italien för att utvecklas som fotbollsspelare. Nu tar de chansen i Danmark och Norge, där spelkvaliteten är densamma som i Allsvenskan, men skatten lägre och genom sin närhet till Danmark brandskattas skånska klubbar. De många spelarna i Allsvenskan från Latinamerika och Afrika väntar bara på att få visa sig tillräckligt bra för att snabbt få flytta till kontinenten.

Det är bra att Astudillo uppmärksammar problemet. Elitklubbarna måste få chansen att konkurrera internationellt. Problemet är att fotbollen inte är ett undantag. Det är normalt i Sverige att staten tar 60 procent i inkomst- och löneskatt av den lön som en arbetsgivare betalar.

Om man jämför situationen för klubbarna med företagens, och spelarna med de ingenjörer och ekonomer som kan få anställning utomlands, så är konkurrenssituationen precis lika problematisk.

Ibland ser politiker själva att skattesystemet gör ekonomin ohållbar, men oftast bara på de områden som ligger dem närmast om hjärtat. Då försöker de lösa problemen med hjälp av undantag och privilegier för särskilda grupper eller varor. Därför har vi specialregler för forskare från utlandet, medan svenska forskare betalar fortsatt hög skatt.

På grund av detta föreslår Astudillo att just fotbollen skulle få fördelaktigare regler. Det ställer grupp mot grupp i samhället och säkert kommer även Astudillos partikamrater att vända sig mot att man tar pengar från ”vården, skolan och omsorgen” för att ge till fotbollsmiljonärer.

Vill man kunna konkurrera globalt krävs ett gott företagsklimat och rimliga skattesatser generellt. Så länge som man högbeskattar dem som inte kan flytta på sig i den globala ekonomin, kommer man inte att acceptera undantag för arbetsmarknadens lättrörliga grupper. Till allas nackdel. Då lockar vi varken till oss fotbollsspelare eller ingenjörer. Ger vi istället fler chansen att leva på sin lön, så kommer tillväxten alla till nytta. Då behöver vi inte hårdbevaka varandra i en jakt på privilegier.

WALDEMAR INGDAHL