"Klimatet inte enda hotet"

Sedan tidernas begynnelse har människor oroat sig över jordens framtid. En gång trodde vi att himlen skulle falla ned. Senare bekymrade vi oss för att planeten skulle frysa till is, därefter för tekniskt kaos på grund av ett programfel i datorerna som skulle slå till vid millennieskiftet.

Dessa farhågor klingade av, men idag har världen flera verkligt svåra problem. Miljö, ekonomi, hälsa och befolkningsfrågor ger anledning till oro.

Dessvärre tenderar vi att fokusera på ett fåtal av de stora frågorna och får så en snedvriden bild av världen. Skogsskövlingen gav upphov till larmrubriker, kändisutspel och en omfattande ängslan.

Men förvånande nog är skogsskövling ett problem i avtagande. Lösningen fanns inte i västvärldens fördömanden av utvecklingsländernas agerande, inte heller i välmenande miljökämpars protester, utan i ekonomisk tillväxt. För att uppmuntra till mindre skogsskövling – och mer återplantering – är det bästa vi kan göra att hjälpa fattiga länder att bli rikare, snabbare.

Vissa utmaningar förmår inte väcka allmän oro. Vi borde antagligen bekymra oss mer än vi gör över de demografiska förändringar som kommer att leda till en dramatisk minskning av arbetskraften i den rika världen och en ökning av antalet människor som är beroende av pension och sjukvård.

I de flesta industriländer är sysselsättning koncentrerad till en begränsad åldersgrupp vilket medför att en minskning av arbetskraften leder till minskad produktion och till att vi alla får det sämre.

Detta problem kommer också att drabba Kina. Så vi måste börja tala om alternativen – höjd pensionsålder, ökad invandring från utvecklingsländerna och en reformerad arbetsmarknad.

När vi ängslas för mycket över vissa saker glömmer vi andra, troligen viktigare, frågor. I väst har bruket av bekämpningsmedel i jordbruket blivit något av en hjärtefråga för miljövännerna. Men nedsmutsningen av inomhusluften utgör ett mycket större miljöproblem.

Röken från matlagning över öppen eld kommer att döda mer än 1,5 miljoner människor, varav många barn, bara i år. Problemet skulle lätt, och förhållandevis billigt, kunna åtgärdas.

Det största globala bekymret just nu är naturligtvis klimatet. Det är ett allvarligt problem som kräver seriösa åtgärder. Emellertid har vår snäva fokus på att reducera koldioxidutsläppen lett till att vi letar efter lösningar på fel ställe. Antalet dödsfall på grund av väderkatastrofer stiger, men det beror inte på klimatförändringar – som många av oss förmodar – utan på demografi.

Fler människor bor i riskzoner. Än värre är att många regeringar gör så lite för att förebygga skador orsakade av stormar, jordbävningar och översvämningar. De gör inte tilläckligt för att förhindra att människor bosätter sig på utsatta platser, och krisplaneringen har ofta stora brister.

Klimatdebattens fokus på utsläppsbegränsning har motarbetat en tydligare inriktning på minskad sårbarhet. FN:s ramkonvention om klimatförändringar, UNFCCC, har vägrat att bekosta förebyggande katastrofinsatser såvida länderna inte exakt kan visa hur de fruktade katastroferna kan kopplas till klimatförändringen.

Klimatpolitik är inte det bästa redskapet för att minska effekterna av katastrofer.

Men regeringar har en tendens att fokusera på ett begränsat antal frågor. Varje dollar som går till exempelvis klimatforskning är pengar som inte går till forskning om skadereduktion.

Det är poängen i min nya bok Lösningar på världens problem, där 23 framstående forskare behandlar 23 globala utmaningar.

Det råder inte brist på idéer när det gäller att lösa de stora problemen, men regeringar och internationella organisationer saknar resurser. Det vore fel att låtsas att vi kan göra allt genast.

Det är inget fel med att oroas över planetens tillstånd. Men vi måste vara säkra på att vi ser hela bilden – så att vi vet vad som är mest akut.

BJØRN LOMBORG

Översättning: Lasse Hansson

Copyright: Project Syndicate