"Rösta om äktenskapet"

Flera kristdemokratiska riksdagsledamöter har krävt en folkomröstning om könsneutrala äktenskap. Med viss tvekan välkomnar jag en sådan folkomröstning.

Det är de kristna organisationerna som leder motståndet mot en könsneutral äktenskapslagstiftning, vilket i sig öppnar för en intressant samhällsdebatt om religionens roll i demokratin. Detta diskuteras för lite i Sverige trots att religiösa trosuppfattningar påverkar vårt samhälle.

En folkomröstning skulle även erbjuda ett utmärkt tillfälle för samtal om de teologiska argumenten mot jämlikhet och likabehandling. En parallell kan göras till kvinnoprästfrågan, som trots hårda diskussioner ändå ledde fram till en ny syn på jämlikhet. Kanske kan äktenskapsfrågan resultera i en ny syn på sexualitet.

I frågan om homosexuellas möjlighet att gifta sig framförs ofta biologiska argument som går ut på att det krävs en man och en kvinna för att skapa nytt liv. Att ifrågasätta påståendet vore som att förneka gravitationen. Men att det krävs en man och en kvinna för att ett barn ska bli till är i sig inget bra argument mot att homosexuella skall få gifta sig.

Att skaffa barn kan även homosexuella göra. Det krävs visserligen medveten planering, med det borde vara något positivt. Barn till homosexuella är alltid önskade och välkomna. För de många kristna som studerar abortsiffrorna med obehag borde detta vara ett starkt argument för homosexuellas lämplighet som föräldrar.

I en folkomröstning skulle väljarna få ta ställning till om det är rimligt att en modern demokrati ger vissa barn sämre skydd än andra med motiveringen att barn behöver sina biologiska föräldrar. En verklighet där många familjer inte bygger på blodsband skulle ställas mot en utopi där alla barn växer upp med sina biologiska föräldrar. Jag tror att en sådan debatt skulle ge en vinst för oss som ser äktenskapet som en bekräftelse på kärlek och stabilitet snarare än plikt och biologi.

Men det är ändå med viss tvekan jag stödjer kravet på en folkomröstning. En samhällsdebatt om en folkgrupp riskerar att urarta i vulgära påhopp som den svagare parten har svårt att värja sig mot. Till skillnad från tidigare folkomröstningar så skulle denna handla om människor av kött och blod.

En folkomröstningsdebatt kan komma att generera hatiska uttalanden som enskilda homosexuella måste hantera. Liknande har hänt förut. Ett exempel såg vi 1994 i samband med att partnerskapslagen antogs av riksdagen. På svensk TV kunde man samma kväll höra en kristen man säga att homosexuella förtjänade döden.

Jag har länge undrat hur homosexuella föräldrar förklarade för sina barn att farbrodern på TV tycker att pappa skall dödas. Vad säger man?

Det är möjligt att medierna denna gång håller sig för goda för sådant och att debatten blir mer sansad än 1994. Dock finns det skäl att frukta det värsta om man studerar hur dagens religiösa debattörer behandlar frågor om homosexualitet i sina egna medier.

Åke Greens numera världsberömda predikan ger en föraning. Det brukar tyvärr låta ungefär så när konservativa kristna diskuterar homosexualitet. Det är inte en slump.

Kyrkan har sedan medeltiden bedrivit en systematisk hets mot homosexuella. Idag har denna hets utvecklats till ett nätverk av internationellt verksamma kampanjorganisationer som specialiserat sig på att förolämpa och förtala homosexuella. En folkomröstning riskerar att locka fram en sådan vulgärdebatt.

Trots riskerna ställer jag mig bakom kravet på en folkomröstning om äktenskapet. Jag tror att det skulle stärka Sveriges homosexuella på ungefär samma sätt som partnerskapsdebatten gjorde i början av 1990-talet.

Vidare tror jag att Sveriges alla religiösa organisationer skulle må bra av att på allvar diskutera sitt förhållande till homosexuella. Det finns trots allt stort utrymme för nytolkning av de bibeltexter som berör ämnet.

Kristenheten har tidigare visat en enastående förmåga att anpassa sig till nya omständigheter och kommer säkert att kunna göra det även i fråga om homosexuellas familjer.

CHRISTOPHER AQURETTE