"Bygg ut metadonprogrammen"

Socialarbetare, vårdpersonal, forskare, klientorganisationer och många andra har länge påtalat det orimliga i att Skånes heroinister skall behöva vänta flera år på att få kvalificerad hjälp när de vill sluta missbruka. Fortfarande köar flera hundra personer förgäves till de underdimensionerade metadon- och Subutexprogrammen i Malmö och Lund.

Det finns många goda argument för en mer lättillgänglig vård. Varje år dör flera tiotal skånska narkomaner till följd av köerna.

Eftersom narkotikamissbruket är kriminaliserat tvingas även de narkomaner som inte försörjer sig genom brottslighet att begå straffbara handlingar i väntan på vård.

Dessa argument har upprepats gång efter annan, men från politiskt håll har ännu alldeles för lite gjorts. Detta är förvånansvärt. Den enda slutsats som kan dras är nog dessvärre att regionpolitikerna inte bryr sig ett dyft om missbrukarna.

Men även om politikerna struntar i att missbrukarna får köa till döds borde inte de skånska skattebetalarna göra det. En manlig aktiv heroinist belastar samhället med i genomsnitt drygt 2 miljoner kronor varje år i form av kostnader för bland annat brottslighet, rättsväsende, socialtjänst och sjukvård. En kvinnlig heroinist är något billigare, eftersom hon oftare försörjer sig genom prostitution än genom brottslighet.

Detta innebär att varje narkoman som kommer ur aktivt missbruk och in i vård utgör en avsevärd besparing för samhället. I en färsk studie från Mobilisering mot narkotika menar nationalekonomen Ingvar Nilsson att metadonbehandlingen bara i Stockholm ger en årlig besparing på mer än en miljard kronor. Varje krona som satsats i programmet har gett en bruttoavkastning på 15–20 gånger insatsen. Även den grupp av patienter som har upprepade återfall i missbruk och kriminalitet ger flera gånger pengarna tillbaka.

Enligt Nilssons preliminära beräkningar innebär varje ny behandlingsplats en besparing på runt 1,8 miljoner kronor. En grov uppskattning ger vid handen att det i Malmö, Lund och Helsingborg finns minst 400 personer som skulle vara i behov av metadon- eller Subutexbehandling.

Om dessa personer hade kunnat få vårdplats hade således samhället varje år sparat 720 miljoner kronor. Under en fyraårig mandatperiod innebär det en besparing på cirka 2,9 miljarder kronor, pengar som sjukvården, polisen, socialtjänsten, kriminalvården, domstolarna och försäkringsbolagen skulle få vara med och dela på.

I ljuset av sådana siffror vore det intressant att höra vad regionordförande Henrik Hammar (m) och hans allianskolleger har att anföra till försvar för sin bristande handlingskraft. Regionen har aviserat att man under 2008 tänker satsa ytterligare 10 miljoner på metadon och Subutex inom den befintliga organisationen, men detta kommer inte på långa vägar att kunna täcka de behov som finns. I bästa fall räcker 10 miljoner till 100 nya behandlingsplatser. Vad skall ske med de övriga 300 köande?

BJÖRN JOHNSON

BENGT SVENSSON