"Hollywood dikterar"

I debatten om fildelning talas det ofta om offren. Karl Persson (v) talar om ”musiker och andra”. Jag har själv varit VD för The Pirate Bays internetoperatör och är en av de åtalade i målet mot The Pirate Bay. Jag har inte lagt märke till någon musiker bland anmälarna. Dessa ”andra” som Karl Persson (v) nämner är dock värda att granska.

Det handlar inte om några ödmjuka småföretagare utan om den amerikanska underhållningsindustrin och dess branschorganisationer. I november fick svenska regeringen ett brev från de huvudsakligen amerikanska organisationerna IFPI, Win, FEP, IPA, ICMP-CIEM, Impala och EFCA. I brevet krävs kommunikationsministern på ”omedelbara och beslutsamma insatser” och att hon skall göra ”allt i hennes makt” för att de ansvariga individerna skall ”ställas till ansvar”.

När deras kunder kopierar filer mellan varandra morrar Hollywoods lobbyister om stöld, fusk och snyltning. Jag skulle vilja skicka frågan tillbaka: Hur bra är ni själva?

När det gäller immateriella rättigheter som producerats av svenskar brukar amerikaner sannerligen inte springa benen av sig för att upphovsmännen skall få betalt. Uppfinnaren Håkan Lans har ägnat årtionden åt att försöka få betalt av amerikanska företag för den färggrafikprocess som han uppfunnit och patenterat, en teknik som används i alla moderna datorskärmar.

Ännu större problem stötte han på när han ville ha betalt för sitt antikollisionssystem för flygplan. Håkan Lans uppfinning ”VDL Mode 4” ger den internationella flygindustrin möjlighet till ökad säkerhet, effektiviseringar i flygtrafiken och besparingar i mångmiljardklassen.

Men de amerikanska leverantörerna av utrustning för flygnavigation ville förstås fortsätta leverera sina gamla, dyra och komplicerade system. Det slutade med att amerikanska domstolar bortsåg från både praxis och prejudikat för att hjälpa sina landsmän att få kontrollen över den svenska teknologin utan kostnad.

Att det inte heller handlar om att försvara filmskapare visas genom den aktuella filmen Bee Movie. Filmen är påhittad och utvecklad av en grupp svenska animatörer. Filmen presenterades som Beebylon för amerikanska SKG Dreamworks inom ramen för ett avtal. De svenska animatörerna levererade utförlig dokumentation och till och med en trailer till filmen. Men ett år efter presentationen återkom Dreamworks med ett ”nej tack”.

Ytterligare ett par år senare presenterar Dreamworks en identisk film. Sitt avtal med upphovsmännen slingrar man sig ur med maktspel och teknikaliteter. Var finns nu de arga brevskrivande organisationerna? Ja i vart fall inte på svenskarnas sida – denna oförrätt utfördes ju av en av deras ledande och mest aktiva medlemsföretag.

Jag tror för övrigt att politikerna i Sverige är ute på farliga vatten när de nu agerar springpojkar åt filmindustrin. Om regeringen tror att den vinner amerikanernas respekt på detta sätt har den fel. Tvärtom – regeringens undfallande beteende bådar inte gott inför framtida svensk-amerikanska intressekonflikter. Den som böjer sig för påtryckningar råkar alltid ut för flera.

Domen i EG-domstolen i veckan visar också att de svenska politikerna inte kan skylla sitt agerande på att EU kräver det. Tvärtom, domen visar att den typ av integritetskränkande lagstiftning som upphovsrättsorganisationerna vill ha saknar stöd i europeisk rätt.

På grund av att amerikanska upphovsrättsorganisationer kommit att få ett så stort inflytande i dessa frågor får Håkan Lans och skaparna av Beebylon inte betalt medan svenskar åtalas för att de delar musik med varandra över nätet.

En fjärdedel av befolkningen fildelar regelbundet och 80 procent av trafiken på svenska datanät är fildelning. Det blir många att åtala i framtiden.

De svenska politikerna borde fundera på om det är filmindustrin eller väljarna de skall ta parti för.

CARL LUNDSTRÖM