"Slarv med asylärenden"

Migrationsdomstolen har misslyckats med sitt uppdrag att garantera asylsökande en rättssäker och öppen process. Istället har främlingsfientlighet, byråkrati och ignorans präglat många av de förhandlingar jag deltagit i som nämndeman.

Sedan migrationsdomstolen inrättades 2006 har jag suttit som nämndeman i Malmö och regelbundet deltagit i förhandlingar. Jag såg fram mot uppdraget då jag skulle få vara med och försäkra asylsökande som kommer till Sverige en rättssäker och öppen process.

Nu, ett par år senare, känner jag mig lurad av uppdragsbeskrivningen och besviken på rättssystemet. Migrationsdomstolen har inte blivit den garant för en rättssäker process som domstolen var tänkt att bli. Det har istället skapats ett fiktivt skådespel där på förhand bestämda domar riskerar att urholkas ytterligare.

Vid flera tillfällen har tjänstgörande domare sagt saker som ”jag kan inte se vad som skulle kunna få den här personen att få uppehållstillstånd” innan förhandlingen börjat – innan den asylsökande har förhörts eller ens kommit in i rummet. Det går helt emot hela tanken med att den asylsökande skulle få chansen att höras muntligt för att en oberoende domstol skulle få ta ställning till hans eller hennes trovärdighet.

Jag har även varit med om att nämndemän kommenterat asylsökande med generaliserande formuleringar om att invandrare som grupp skulle vara mer benägna att ljuga än andra. Ingen domare har någonsin sagt åt nämndemännen att det de påstått skulle ha varit olämpligt för rättssäkerheten.

Några fall har upprört mig mer än andra. En domare ville utvisa en trebarnspappa med två oberoende läkarutlåtanden som tydligt slog fast att pappan med största sannolikhet skulle ta livet av sig vid en utvisning. Detta trots att lagen uttryckligen trycker på att hälsotillstånd skall tas i beaktande, i den nya paragrafen ”synnerligen ömmande omständigheter”, och att ett starkt barnperspektiv skall råda.

Vid ett annat tillfälle skickade migrationsdomstolen hem en öppet homosexuell man till hans hemland som praktiserar dödsstraff för homosexualitet. Mannen hade arresterats vid en sexuell kontakt med en annan man. Domaren och nämndemännen ansåg inte att det kunde räknas som ”personligen förföljd”. Uppenbarligen menade de att mannen skulle dölja sin sexualitet i fortsättningen.

Men det var det tredje fallet som fick mig att tappa all lust för uppdraget. En man sökte uppehållstillstånd på anknytningsgrund till fästmön som har permanent uppehållstillstånd och deras gemensamma son. Domstolen vägrade mannen det tillfälliga uppehållstillstånd som han uttryckligen har rätt till enligt lagen, på grund av en paragraf om att uppehållstillståndet skall sökas från utlandet.

Domen innebar att han måste åka tillbaka till en regim som han hyser stor rädsla för och det finns en stor risk att han aldrig någonsin kommer att få träffa sin flickvän eller sitt barn igen.

Jag flyttar inom kort från Skåne och skall därmed lämna uppdraget som nämndeman. Efter mina upplevelser känns det inte tråkigt. Istället för att fortsätta jobba i motvind på förhandlingarna kan jag arbeta vidare för de strukturella förändringar jag tror är nödvändiga.

Lagen behöver åter ses över så att de paragrafer som idag försvagar rättssäkerheten rensas ut. Oavsett hur man tar sig till Sverige har man rätt att få sina asylskäl prövade på lika villkor. Dessutom måste nämndemannauppdraget avpolitiseras.

Det är inte bara orimligt att ett invandringsfientligt parti skall utse nämndemän till migrationsförhandlingar. Framför allt är det här olämpliga frågor för människor utan någon som helst säkerställd kunskap om asyl- och flyktingfrågor. Det behövs alltså förändringar både när det gäller struktur och personal. Gör om, gör rätt.

ANDERS WALLNER