OPINION: "Högskoleverket uppträder som en politisk lobbyorganisation"

För lite mer än tre år sedan, hösten 2004, presenterade Högskoleverket sin första nationella utvärdering av den nya lärarutbildningen. Lärarutbildningen i Malmö ansågs då vara landets kanske intressantaste lärarutbildning och har därefter haft en dominerande nationell position. Även internationellt har lärarutbildningen i Malmö väckt stor uppmärksamhet.

Idag presenterar Högskoleverket sin andra utvärdering av svensk lärarutbildning. Den här gången får Malmö kraftig kritik och får ett år på sig att åtgärda bristerna om man vill ha kvar sina examensrättigheter. Malmö är i gott sällskap. Samma varning riktas till tio av landets 26 lärarutbildningar.

Vad har hänt? Vad är det som förändrats under dessa tre år? Jo, vi har haft ett riksdagsval och fått en ny regering. Högskoleverket uppträder alltmer som en politisk lobbyorganisation, som driver utbildningspolitiska frågor utan förankring i riksdagsbeslut.

Vad i herrans namn är det som motiverar att strax under hälften av Sveriges lärarutbildningar plötsligt utsätts för hot om att förlora sina examensrättigheter? Det kan vara ett brutalt sätt att förbereda ett konservativt systemskifte.

Eftersom det riksdagsbeslut som styr lärarutbildningarna fortfarande gäller kan man fråga sig: Är det detta riksdagsbeslut man utgår från när man gör sin värdering? Nej, förmodligen utgår man från den politiska ordning man väntar skall komma och som man dessutom hjälper till att utforma.

Denna nya ordning kan bara skönjas ännu: kunskaper i traditionella universitetsämnen är mycket viktigare än kunskaper i yrket. Alla lärare på utbildningarna måste vara disputerade. Högskolor (och universitet?) som inte uppnår akademisk ”excellens” bör läggas ner. Yrkespraktik hör inte till den akademiska utbildningen.

Malmö kritiseras för att ha alltför få disputerade lärare i det ”allmänna utbildningsområdet”. Att Malmö inte har något allmänt utbildningsområde därför att man som enda lärosäte i landet valt ett integrativt sätt att lägga upp utbildningen – i huvudämnen och sidoämnen – är ingenting som trots flera påstötningar har påverkat Högskoleverkets bedömningsmallar.

Det är viktigt att öka andelen disputerade lärare i lärarutbildningen – avvägningen mellan teoretiskt och praktiskt innehåll har varit en huvudfråga i ett kvartssekel – och i Malmö har de senaste tio åren inneburit en femdubbling av antalet professorer, docenter och lektorer verksamma i utbildningen. Men man fixar inte en akademisk yrkesutbildning bara genom att alla som tillåts undervisa på den har disputerat.

Själva essensen i utbildningen är mötet mellan olika kunskapsformer. Att utbilda bra lärare som kan möta och bilda elever i skolan är ett i hög grad mångdimensionellt företag.

Den nykonservativa agendan passar egentligen bäst ihop med de gamla universiteten. Där har man alltid haft beröringsskräck när det gäller de praktiska inslagen i akademisk yrkesutbildning.

I de signaler som nu sänds ut från utbildningsdepartementet och dess myndighet har inte heller den sammansatta förmågan att vara en god lärare något utrymme. Kanske tänker man sig helt enkelt att satsa allt på de gamla universiteten.

Ur universitetens synvinkel kan detta dessutom vara en klok arbetsmarknadspolitisk åtgärd. De har haft stora problem med studenttillströmningen på senare år och har därför dålig ekonomi. Istället för att tvingas avskeda disputerade lärare kan man alltid sysselsätta dem i lärarutbildning.

I allt detta:

Vem företräder skolan, eleverna, lärarna, professionen, saken?

Det vi nu ser är ett politiskt trick på hög nivå: skräm upp lärarutbildningarna ordentligt. När frågorna sedan kommer upp till politiska beslut blir resultatet i regel mycket tamare än de första propåerna antydde. Men då har motståndet mjuknat och lärarutbildningarna kan lättade ta emot de nya direktiven:

Det blev ändå inte fullt så jävligt som vi hade trott.

Avpolitisera Högskoleverket.