"Rysslands hot växer"

Rysslands politik hotar att destabilisera hela regionen, om inte EU och USA visar sig kapabla att tydligt markera mot Moskvas agerande. Idag sammanträder på Georgiens begäran FN:s säkerhetsråd i frågan, samtidigt som Ryssland uppges ha skjutit ned ett georgiskt obemannat flygplan över Abchazien.

Den 16 april utfärdade Rysslands avgående president Vladimir Putin ett dekret som öppnar för direkta politiska och ekonomiska förbindelser med de georgiska utbrytarregionerna Abchazien och Sydossetien. Dekretet uppmanar både ryska statsorgan och regionala myndigheter att etablera filialer i dessa regioner, vilka av det internationella samfundet, inklusive Ryssland, enhälligt erkänns som georgiskt territorium.

De senaste åtgärderna är uttryck för en eskalering av en politik Ryssland fört under lång tid, och som syftar till att utöva direkt kontroll över utbrytarregionerna. Ryssland har bland annat stött Abchazien och Sydossetien militärt, gett stora delar av regionernas befolkningar ryskt medborgarskap – för att sedan hävda rätten att försvara dessa ”medborgare”, samt genomfört bombningar av georgisk-kontrollerat territorium i och kring konfliktregionerna. Moskva har även tillsatt personal från de ryska säkerhetstjänsterna på regeringsposter i båda regionerna och konstant vägrat att ens diskutera förändringar i de fredsbevarande insatser och förhandlingsformat som i princip totalt domineras av Ryssland.

Det nya dekretet kan ses som ett ytterligare steg mot att i praktiken göra Abchazien och Sydossetien till delrepubliker i den Ryska Federationen. Ryssland blir därmed allt mer aggressivt i sina unilaterala försök att i praktiken annektera Abchazien och Sydossetien, trots att detta innebär en flagrant kränkning av folkrätten.

Officiella källor, citerade i ryska medier, förklarar Moskvas agerande med att det internationella politiska läget nu är gynnsamt för dylika åtgärder. Bedömningen är att Bushadministrationen under sina sista månader vill vårda en positiv bild av USA:s relationer med Ryssland och därför inte kommer att svara på Rysslands uppträdande. Ingen av USA:s presidentkandidater antas vara villig att trassla in sig i frågan. EU väntas agera svagt eller inte alls. Sammantaget medger detta utrymme för att genomföra den tänkta politiken i Georgien.

Vladimir Putins sista åtgärder innan han lämnar presidentposten reducerar radikalt möjligheterna att lösa konflikterna i Kaukasus. Detta undergräver i sin tur stabiliteten i Georgien, och ger upphov till en rad frågetecken gällande Abchaziens och Sydossetiens framtid – i och med att de två områdena slukas av Ryssland försvinner även deras faktiska självbestämmande.

Huruvida Moskva förverkligar sina planer är i hög grad beroende av vilka reaktioner dessa möter i Europa och USA. Om väst väljer att blunda för utvecklingen kan Moskva mycket väl uppfatta detta som ett klartecken för att intensifiera sin politik gentemot Georgien, och möjligen för att ta till liknande åtgärder mot Ukraina. Detta skulle inverka mycket negativt på utvecklingen inte bara i Georgien, utan i hela Svartahavsregionen.

Det är därför av största vikt att både EU och USA reagerar tydligt på den ryska politiken och gör klart att en aggressiv politik i Europas närområde medför kännbara kostnader, diplomatiskt eller ekonomiskt. Ett logiskt första steg för EU vore att tydligt ta ställning för starkare internationell inblandning i konflikterna i vad som inte bara är Rysslands, utan även EU:s, närområde. Moskvas legitimitet som medlare i konflikterna är nu fullkomligt uttömt. Med hänsyn till både regionens säkerhet och EU:s intressen bör detta vakuum fyllas.

SVANTE CORNELL

NIKLAS NILSSON