"Oljepriset är omotiverat högt"

Sedan 2004 råder en historiskt enastående råvaruboom. Den utlöstes av en efterfrågechock, delvis en följd av Kinas explosiva råvaruförbrukning. Efterfrågan har stött mot kapacitetstaket i råvaruindustrierna, med flerdubblade priser för många produkter.

Investeringarna för att öka kapaciteten och dra nytta av den höga prisnivån har intensifierats. De planerade anläggningarna fördröjs dock, och fördyras, av knapphet på alla insatsvaror, från malmkrossar till borrutrustning och oljeingenjörer. Under tiden skär producenterna guld med täljkniv.

Obalanserna på marknaden har gjort oljan dyrare än någonsin i modern historisk tid. 140 dollar per fat är i sanning extremt. Ändå har oljeresurserna i marken en betryggande storlek och kvalitet. Figuren nyttjar data som samlats in av International Energy Agency, IEA strax innan boomen bröt ut. En volym på 4 000 miljarder fat i marken räcker i 130 år vid dagens produktionsnivå. Även de dyraste av de kända resurserna bedömdes ha en total utvinningskostnad på under 40 dollar per fat. Uppgifterna är inga udda hugskott.

Råvaruboomen och dollarfallet har förstås fördyrat exploateringen. Goldman Sachs uppskattar att ny oljekapacitet fördyrats med uppåt 40 procent mellan 2004 och 2008. Fortfarande kan dock oljan i Mellanöstern produceras för en spottstyver, medan kostnaden för den allra dyraste potentialen stigit till knappt 50 dollar.

Resurserna är dock inte fritt tillgängliga. Produktionen i Mellanöstern kontrolleras av Opec, och har inte ökat på 30 år. I resten av världen har expansionen hindrats av bland annat politiska strider och nationalism riktad mot utländska producenter. De höga råvarupriserna har accentuerat resursnationalismen. Det råder en veritabel huggsexa mellan producenterna och regeringarna om marginalen mellan ett oljepris på över 100 dollar per fat och en produktionskostnad som understiger 20 dollar, i exempelvis Kanada, Storbritannienoch Ryssland.

Dagens oljepris ligger långt över sin långsiktiga jämviktsnivå. En temporär kapacitetsbrist förklarar den uppskruvade nivån. Även om den stora kostnadshöjningen sedan 2004 skulle bli bestående, vilket är osannolikt, motiverar den inte långsiktiga oljepriser på 100 dollar och mera. En stor mängd resurser kan exploateras lönsamt vid priser under 60 dollar. Investerarna tvekar dock att gå in massivt i oljesand och annat okonventionellt och dyrt. Vid en framtida jämvikt på marknaden är risken stor att de konkurreras ut av producenter med tillgång till en billigare resursbas.

Den aktuella situationen i Irak ger anledning till eftertanke för dem som lockas till investeringar i dyra oljeresurser. Landet är rikt begåvat med olja, och produktionskostnaden ligger långt under 10 dollar per fat. På 1970-talet expanderade utvinningen snabbt, och nådde som högst 3,5 miljoner fat per dag. Sedan kom Saddams krig, internationella sanktioner, USA:s invasion och efterföljande terror, och produktionen sjönk. Nu verkar stabiliteten vara på väg tillbaka och utlänningarna är ivriga att investera stort. Resursbasen ger ledigt utrymme till minst en fördubbling av tidigare maximum, och det kan gå riktigt kvickt om allt utvecklas väl. Skulle det bli så kan kanske oljekonsumenterna andas ut, men de som investerat i oljesand lär få bekymmer med lönsamheten.

Marian Radetzki