Under det senaste året har intensiva förhandlingar pågått mellan USA och Indien om ett kärnteknologiavtal. För att avtalet skall kunna genomföras krävs att dagens embargo mot Indien hävs.
Ickespridningsavtalet, NPT, trädde i kraft 1970 och har en dubbel uppgift: dels att stödja den fredliga användningen av kärnkraft och nukleär teknologi, dels att hindra spridningen av kärnvapen.
Indiens provsprängningar 1974, genomförda med kanadensisk teknologi som hade importerats för ett påstått civilt syfte, resulterade i bildandet av Nuclear Suppliers Group, NSG, en sammanslutning av 45 länder som alla har nukleär teknologi att sälja.
NSG avgör vilka produkter som kan användas för tillverkning av kärnvapen och vad som kan räknas till den civila kärnkraftssektorn. Medlemmarna i NSG får inte exportera kärnbränsle eller kärnteknologi till länder som står utanför ickespridningsavtalet och som inte tillåter inspektioner från det internationella atomenergiorganet IAEA.
Indien, som valt att ställa sig utanför ickespridningsavtalet, begär nu långtgående undantag från de regler IAEA och NSG normalt tillämpar.
Indiens premiärminister gjorde den 22 juli i år klart att endast begränsade inspektioner kommer att accepteras. Indiens provsprängningar och vidareutveckling av kärnvapenprogrammet fortsätter.
Skulle avtalet mellan USA och Indien bli verklighet innebär det att Indien får tillgång till civil kärnteknologi utan att behöva ansluta sig till ickespridningsavtalet. Det råder knappast någon tvekan om att avtalet skulle öka Indiens möjligheter att producera långt fler kärnladdningar varje år jämfört med idag.
Om avtalet godkänns innebär det sannolikt en kraftigt ökad kapprustning i Sydasien, i första hand mellan Indien och Pakistan. På sikt påverkar det även Kinas och Rysslands agerande i kärnvapenfrågan.
Om avtalet sluts finns det risk för att länder som överväger att utveckla kärnvapen lämnar NPT och kräver samma förmånliga behandling som Indien. Saudiarabien, Indonesien och Egypten överväger möjligheten. Pakistan stöder Indiens förslag och förklarar att man förväntar sig samma fördelaktiga villkor. Israel likaså, vilket högst sannolikt kommer att öka spänningen i Mellanöstern.
Länder som räknar med att kunna tjäna pengar på den utökade handeln med kärnbränsle och kärnteknologi stöder Indiens krav på undantag. Frankrike, Ryssland, Kina, Kanada och Tyskland hoppas alla på del i handeln. Endast en mindre grupp länder, som alla saknar ekonomiskt intresse av avtalet, säger klart nej. I första hand Österrike, Irland, Schweiz, Norge och, mest eftertryckligt, Nya Zeeland. Dessa länders regeringar utsätts nu för starka påtryckningar från Indien och USA.
Sverige är enligt uppgift inte motståndare till avtalet. Är det omtanken om ökade handelsmöjligheter med Indien som ligger bakom Sveriges passivitet?
Om avtalet mellan USA och Indien går igenom innebär det ett grundskott mot hela nedrustningsregimen. Sverige bör därför fortsätta sin tradition att stödja internationella avtal om kärnvapennedrustning och använda den möjlighet som finns att stoppa avtalet mellan Indien och USA. I annat fall finns en stor risk för att NPT allvarligt försvagas och spridning och kapprustning med kärnvapen åter tar fart.
GUNNAR WESTBERG
ANNA EK
% är glada
% är likgiltiga