"Rättigheter under attack"

Idag ”firar” de mänskliga rättigheterna sitt 60-årsjubileum men aldrig någonsin har de befunnit sig i en så hotfull situation som detta jubileumsår. Efter en hearing i Förenta nationernas Human Rights Council, HRC, den 28 mars i år framhöll några internationella organisationer att ”de mänskliga rättigheterna blivit dödligt sårade”.

Alltsedan FN:s Charter for Human Rights antogs 1948 har de mänskliga rättigheterna (MR) varit en ledstjärna för alla stater som insett att framsteg inte kan förankras i en grogrund av mänskligt lidande. Från början framhöll deklarationens egentlige skapare, den franske juristen, motståndskämpen och fredspristagaren René Cassin, att de mänskliga rättigheterna är universella: ingen del av mänskligheten får uteslutas. Men nu söker ett stort antal stater bestrida de mänskliga rättigheternas universalitet och även begränsa dem genom antihumana bestämmelser.

Detta beror på att de flesta av det Genèvebaserade HRC:s 47 medlemsstater är hel- och halvdiktaturer. Via sina HRC-delegater bedriver exempelvis OIC, Organisation of the Islamic Conference, en kampanj inom rådet i avsikt att komplettera FN:s MR-deklaration med sharialagen. Vid ett toppmöte i Mekka 2006 beslutade OIC:s 57 stater om ”nolltolerans mot frågor som kunde innebära en förolämpning av islam” inom den där samtidigt antagna strategin ”att sprida islam globalt”.

Likaså antogs förslaget att påverka FN, EU och nationella parlament att ändra sina lagar i syfte att ”skydda” islam. Så exempelvis krävde pakistanska politiker på Brysselbesök i ett samtal med EU-kommissionens ordförande José Manuel Barroso nyligen att EU inskränker yttrande- och tryckfriheten. Vad Barroso svarade vet vi inte.

Därutöver bestämde OIC att skapa ett nytt dokument för mänskliga rättigheter inom islam enligt ayatollah Khomeiny: ”När vi vill veta vad som är mänskliga rättigheter går vi inte till FN utan till den heliga Koranen”.

Redan i mars 2007 röstade HRC fram en resolution som förbjuder kritik mot islamiska stater, där förtryck av kvinnan enligt den sharialag som är bestämmande för familjelagen i de flesta muslimska stater och förbud mot yttrande- och tryckfrihet är legalt. Resolutionen kritiserades av juridiska experter från både muslimska och icke-muslimska stater: de mänskliga rättigheterna är till för att skydda individer och deras rättigheter och inte religioner.

Under jubileumsåret har maktkampen om de mänskliga rättigheterna fortsatt men försöken att få HRC att ta tillbaka resolutionen har misslyckats. Istället fick den än mer stöd på mötet den 28 mars i år; det talas om en maktkupp inom HRC.

Vid en hearing i juni skulle professor David Littman från Association for World Education plädera för inkluderandet av kvinnors mänskliga rättigheter i de mänskliga rättigheterna. Utan att använda begreppen islam eller sharia, vilka ju är förbjudna i HRC, avbröts han efter 22 sekunder av den egyptiske delegaten med orden ”islam skall inte korsfästas i detta råd”. Mötet fick ett skandalöst och högst ovärdigt förlopp – Littmann avbröts sexton gånger.

Så förbjöds Littmann att tala om könsstympningen i Egypten trots en förbudslag från 1997. Enligt Unicef könsstympades tre miljoner flickor varje år i 32 länder varav 29 är medlemmar av OIC. Likaså förbjöds han att kritisera den officiella giftasåldern för flickor i Iran – nio år och steningen av kvinnor som våldtagits.

I juni hade WAN, World Association of Newspapers, sin årskongress i Göteborg, men WAN:s kritik mot ”HRC:s stöd för censur i autokratiska stater” rapporterades inte. Inte heller ledde det faktum att två ledande muslimer, Naser Khader, dansk toppolitiker, och Tarek Fatah, grundare av Muslim Canadian Congress, deltog i ännu en hearing den 17 september till ett tillbakadragande av resolutionen. Ännu en dödsstöt mot MR-deklarationen kom då FN:s generalförsamling den 28 november antog ett utkast av HRC-resolutionen med 85 röster mot 50 och 42 nedlagda.

Bara i Storbritannien tar man upp kampen för de mänskliga rättigheterna. Stött av internationella organisationer lanserar det brittiska överhuset idag en kampanj mot sharia: One law for all.

LISBETH LINDEBORG