"Handel med Israel gynnar palestinier"

När väl propagandalarmet tystnat, kanske några vettiga nationalekonomer kan peka på det självklara: vad en framtida palestinsk stat bestående av Västbanken och Gaza behöver är kommersiella investeringar, jobb, handel och turism. Bistånd i all ära, men långsiktigt måste palestinierna utveckla den egna ekonomin. Detta går endast om palestinierna själva kan neutralisera sina terrorgrupper, vilkas politik ju inte har gått ut på att bygga landet.

För den långsiktiga uppbyggnaden av den palestinska ekonomin kommer man inte förbi Israel som en partner. Man behöver inte bli personlig vän med den man gör affärer med, det räcker med att etablera ett respektfullt samarbete till ömsesidig nytta.

Varför Israel? Varför inte grannländerna Jordanien, Egypten eller Syrien? Det ena utesluter inte det andra, men om man tittar på den ekonomiska verkligheten framstår Israel som den för palestinierna mest lönsamma partnern.

Där har de en närliggande marknad för jordbruks- och trädgårdsprodukter, för möbler, textilier och hantverk, för sina bilverkstäder och tandläkare, för turism med mera. De skulle kunna etablera programvaruföretag som säljer sina tjänster till den israeliska IT-industrin. Likaså kan de återigen få hjälp av inarbetade israeliska exportorganisationer för att sälja frukt, grönsaker och blommor till utlandet.

Varken Jordanien, Egypten eller Syrien kan för närvarande bli några större markander för palestinsk export. Det räcker med att titta på ländernas BNP per innevånare för att komma fram till denna slutsats.

BNP per invånare:

> Västbanken och Gaza: 1 100 dollar

> Jordanien: 4 700 dollar

> Syrien: 4 700 dollar

> Egypten: 5 000 dollar

> Israel: 26 600 dollar

Palestinska företag är sedan länge kunder till israeliska tillverkare och grossister och köper av dem när deras varor är billigare eller mera prisvärda än annan import. Precis som svenska tillverkare etablerar sig i exempelvis Polen, kan israeliska och andra tillverkare etablera sig i Gaza och på Västbanken, vilket skapar jobb där.

Under de konstruktiva samtal som fördes mellan israeliska och palestinska ekonomer under Osloåren kom det fram att det fanns gott om investeringsvilligt kapital från exilpalestinier och andra arabiska kapitalister som ville satsa och trodde på palestiniernas företagsamhet.

En ljuspunkt är det samarbete som etablerats mellan experter, företagsledare och höga politiker från Palestinska myndigheten, Israel och Sverige under en konferens på Industrihuset i Stockholm i september 2008. Huvudämnet var samverkan mellan den offentliga och privata sektorn vid samhällsuppbyggnad, i infrastrukturprojekt, vattenförsörjning och avloppshantering samt turism. Som arrangör stod Palestine International Business Forum, PIBF, som etablerats i Stockholm av Näringslivets Internationella Råd med hjälp av ett generöst anslag från SIDA. I Ramallah och i Tel Aviv finns lokala aktiva PIBF-kontor.

Denna konferens påminde om de sakliga diskussioner som hölls mellan parterna under Osloåren. Även nu lyste politisk polemik i huvudsak med sin frånvaro. Arafat-årens sorgliga historia hoppade man över men det kom dock en påminnelse från en palestinsk talare om en missad chans när det gällde det amerikanska anbudet att bygga en stor avsaltningsanläggning för dricksvatten åt palestinierna.

Nu gäller det för palestinska politiker att frigöra sig från den antiisraeliska retorik de har ägnat sig åt i samband med Gazakriget och tidigare, och att uppfostra sina barn i en anda av eget ansvarstagande. Palestina har alla förutsättningar att nå samma välstånd som de förut så fattiga länderna i Fjärran Östern som Sydkorea, Taiwan och Singapore, m.fl.

FRANZ T COHN

30 januari 2009