I veckan som gick har några polisers rasistiska uttalanden fått stor uppmärksamhet. Uttalandena har rört upp känslor inte bara hos allmänheten utan även i poliskåren.
Den här typen av jargong hör inte hemma inom svensk polis. Poliser skall alltid visa full respekt för alla människors lika värde. Ett fåtal polisers olämpliga uttalanden skadar förtroendet för polisen och ger inte en rättvis bild av den svenska poliskåren.
Under flera år har polisen arbetat med att bygga upp förtroendet bland medborgarna i Rosengård. Konsekvensen av det som skett innebär att det förtroende och den relation man lyckats bygga upp har skadats.
Vi poliser måste alltid beakta vad våra enskilda uttalanden och vårt enskilda uppträdande får för konsekvenser för hela yrkeskåren och dess verksamhet. Frågan som vi måste ställa oss är: vill jag vara med och dela den bild och syn på oss som uppstår i ett sådant sammanhang.
Alla poliser måste också regelbundet reflektera över sitt yrke och den roll man har. Det är viktigt att man är vaksam så att man inte lägger sig till med en yrkesjargong eller får en cynisk attityd.
Många personer som poliser möter kommer från länder där man helt saknar förtroende för polisen. Därför har det varit extra viktigt med en fungerande närpolis som känner ungdomarna och som kan etablera ett långsiktigt förtroende.
Vi kommer aldrig att komma tillrätta med stenkastningen mot poliser om vi inte själva föregår med gott exempel och behandlar medborgarna med respekt. Människors respekt för lagen och vårt yrke är i hög grad beroende av den ömsesidiga respekten vi visar i varje stund.
Men man skall komma ihåg att det handlar om ett fåtal poliser. De allra flesta poliser sköter sitt arbete på ett mycket professionellt sätt. Poliskåren är inte rasistisk eller främlingsfientlig.
Polisförbundets bild är tvärtom att den här typen av beteende är relativt ovanlig. Men det betyder inte att vi inte måste arbeta hårdare med etikfrågorna. Etikarbetet inom polisen måste prioriteras och lyftas fram.
Polisförbundet efterlyser tre saker:
För det första måste etiska riktlinjer tas fram för svensk polis. Nyligen har vi fått en gemensam värdegrund. Men det räcker definitivt inte. Vi behöver tydliga etiska riktlinjer som är kända för alla poliser.
I Finland svär de nya poliserna en ed där de lovar att ”efter bästa kunskap och förmåga alltid och under alla omständigheter uppföra sig så, att det är förenligt med polisens anseende”.
Etiska riktlinjer är också vanligt förekommande inom vårdyrken i Sverige.
För det andra måste vi införa obligatorisk vidareutbildning i etik. I utbildningen bör poliserna få ta del av de senaste forskningsrönen om hur man bemöter människor i olika situationer.
För det tredje måste alla poliser få obligatorisk handledning. Handledning är en form av vidareutbildning i hur man skall hantera sina egna känslor och hur man skall utveckla ett hållbart sätt att arbeta. Under handledningen får poliserna jobba med en psykolog eller beteendevetare som kan hjälpa till att förklara och sätta ord på det man upplever.
För två år sedan fattade riksdagen beslut om obligatorisk handledning för alla poliser. Tyvärr kan vi konstatera att väldigt lite har hänt på den fronten. Svensk polis står just nu inför stora besparingar och det är de mjuka frågorna som polismyndigheterna sparar in på först.
Ska vi återskapa förtroendet för polisen är det viktigt att vi närmar oss invånarna i Rosengård med respekt samtidigt som vi lyfter etikarbetet inom polisen.
JAN KARLSEN
% är glada
% är likgiltiga