"Sätt lärarlöner efter kompetens"

Elevernas resultat i internationella undersökningar sjunker stadigt. En liknande nedåtgående kurva kan samtidigt urskiljas i löneutvecklingen för de mest erfarna lärarna.

Detta är desto mer anmärkningsvärt, eftersom äldre lärare har bäst förmåga, enligt institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering, IFAU. När dagens sextioårige pedagog inledde sina studier, hade blivande lärare samma begåvningsnivå som de som påbörjade andra högskoleutbildningar. I takt med allmänt försämrade anställnings- och lönevillkor har sedan på trettio år urvalet till lärarutbildningen kraftigt försämrats i alla mätbara dimensioner enligt IFAU.

Men paradoxalt nog har yngre, sämre rustade, lärare haft en bättre löneutveckling än sina äldre kollegor. Allra sämst har den mest kvalificerade gruppen, lektorerna, premierats.

Detta är en skön illustration av den svenska flumskolans indirekta effekter; de bästa får sämst betalt, sett i relativa termer. Enligt SCB:s lönestatistik för 2007 skiljer det i genomsnitt endast 4500 kr i månadslön mellan en 35-årig kvinnlig gymnasielärare och hennes trettio år äldre kollega.

Den grundskolelärare som fyllde 30 år 2007 har sedan 2001 genomsnittligt haft en genomsnittlig löneökning med ca 25 procent, medan den dubbelt så gamla kollegan har fått nöja sig med under 20 procent, visar lönestatistik från akademikerfacket, Saco.

En förklaring till denna smått absurda situation är att lönesättningen de senaste dryga tio åren har haft siktet inställt på skolans demokratiuppdrag snarare än på kunskapsuppdraget. Det har fokuserats på lärarens förmåga att bygga relationer med elever och rektor och inte på uppbyggnaden av kunskapsmassan, för vilket syfte det dessutom aldrig brukats något tillförlitligt mätverktyg, trots att vi lever i betygsinflationens tidevarv. Detta måste åtgärdas.

Ur ett samhälleligt perspektiv är det nämligen angeläget att de stora resurser som tillskjuts skolan utnyttjas på bästa sätt. Detta förutsätter också att belöningssystemen för dem som arbetar inom skolans värld är så utformade att de befrämjar styrdokumentens mål på mer än ett vis.

Lyckligtvis saknas inte helt och hållet instrument för att systematiskt följa en pedagogs påverkan på elevers kunskapsutveckling. För gymnasieskolans del är det nämligen redan idag fullt möjligt att använda sig av befintlig statistik från de nationella proven i grundskolans år nio för att fastställa det kunskapsmässiga utgångsläget för gymnasieeleverna.

Detta resultat kan sedan stämmas av mot samma individers utfall på de nationella proven i gymnasieskolan. Genom regelbundna avstämningar registreras härmed en trend som visar på den enskilde lärarens påverkansgrad på den enskilde eleven. Därigenom skapas också möjlighet att lönemässigt premiera de bästa lärarprestationerna avseende kunskapsförmedling.

För närvarande äger nationella prov endast rum i kärnämnena svenska, engelska och matematik, men redan i vår sker, som en obligatorisk utprovningsomgång, ämnesprov i årskurs 9 i biologi, fysik och kemi. Det är inte en otänkbar utveckling att även andra ämnen kommer att bli föremål för nationell utvärdering framöver. I och med införandet av obligatoriska nationella prov i grundskolans år 3 och 5 kan dessutom de principer som nämnts här på sikt användas för lönesättning även av grundskolans lärare.

Även om det nationella provsystemet i nuläget inte kan brukas för direkt utvärdering av samtliga lärare, finns det inga skäl att inte prova denna väg till en bättre ekonomisk hushållning.

Därför har den politiska majoriteten i gymnasienämnden i Trelleborg beslutat om en utredning avseende förutsättningarna för att – med utgångspunkt i elevernas kunskapsprestationer i samband med nationella prov – konstruera ett lönesättningssystem som premierar de bästa kunskapsförmedlarna.

Den som bekymrar sig över den svenska skolans utveckling rekommenderas ta del av resultatet.

LARS HEMZELIUS

12 februari 2009