"Befogat tala om mord i Gaza"

Ilmar Reepalu (S) har enligt Sydsvenskan (20.2) sagt: ”Det här är inte en match mot vem som helst. Det är en match mot staten Israel. - - - Över fyrahundra barn har mördats. Det är en fråga om brott mot mänskliga rättigheter. Det är mycket som ligger Israel till last. - - - Min personliga åsikt är att man inte skall spela någon match alls mot Israel i det här läget.”

På Sydsvenskans ledarsida reagerar Mats Skogkär (21.2) mot att Reepalu använt ordet ”mördats”. Eftersom mord betyder ”att uppsåtligen beröva en annan människa livet” konstaterar Skogkär att ”i Ilmar Reepalus värld har Israel med berått mod berövat fyrahundra palestinska barn livet.(...) Israel har dödat dem alla med vett och vilja. Det är vad Reepalu säger.” Utifrån detta resonemang finner Skogkär att Reepalu bidrar "till att piska upp hat. Det är tanklöst. Det är oansvarigt.”

För att den som berövar en annan människa livet skall ha begått mord krävs enligt den av Skogkär citerade definitionen att det skett ”uppsåtligen”. Inom straffrätten skiljer man dock mellan olika slags uppsåt. Om förövaren eftersträvat offrens (nu Gaza-barnens) död, är det mord med så kallat direkt uppsåt. Om sådant uppsåt ej kan visas, till exempel då den dödliga utgången varit en bieffekt, till och med en oönskad sådan, men förövaren likväl måste ha insett att denna effekt var ofrånkomlig, skall gärningen bedömas som mord med så kallat indirekt uppsåt. Om förövaren bara sett en risk för offrens död men skulle ha handlat på samma sätt även med vetskap om facit, är det likaså mord, då med så kallat eventuellt uppsåt.

Israels regering och krigsmakt måste ha förutsett att ett stort antal barn och andra värnlösa civila i Gaza oundvikligen skulle mista livet genom den massiva insatsen av flyg, artilleri och pansar mot tätt befolkade områden, särskilt som invånarnas rörelsefrihet varit starkt beskuren. Likväl har beskjutningen utförts. Därmed är kravet på åtminstone indirekt uppsåt uppfyllt.

Uppsåtskravet är också uppfyllt när Israels fiender med raketer eller bomber dödar människor i Israel. Att sådana attacker skulle göra Israels beskjutning av Gaza straffrättsligt tillåten som nödvärn är dock uteslutet på grund av disproportionen mellan palestinska och israeliska offer – kring 100:1 – och andra begränsningar av nödvärnsrätten.

Straffrättsligt sett finns det sålunda fog för Reepalus av Skogkär kritiserade ordval. Att anlägga straffrättsaspekter på det dödande i industriell skala som krig typiskt är – också i Gaza såsom dödssiffrorna bekräftar – är dock alltför snävt.

Det är i stället den internationella folkrätten som bör vara normerande. Som Internationella Juristkommissionen (IJC) med skärpa fastslår i sin för ett par veckor sedan publicerade stora studie av frågor om terrorism och terroristbekämpning - Assessing Damage, Urging Action - har USA under Bushadminstrationen bedrivit en nedmontering av folkrätten, inte minst vad gäller grundläggande mänskliga rättigheter.

Barack Obama, som är jurist med statskunskap som specialitet, lät i sitt installationstal förstå att han ser som en huvuduppgift att återställa USA:s anseende som rättsstat. Om Israel och dess fiender kunde förmå sig att för egen del följa en sådan kursomläggning av USA, skulle det kunna leda till minskad kritik och bana väg för fredliga lösningar, även i Gaza.