"Yttrandefrihet viktigare än respekt för religioner"

Nyligen antog FN:s råd för mänskliga rättigheter en resolution som fördömer ”kränkning av religion” som ett brott mot de mänskliga rättigheterna. Enligt texten utgör kränkning av religion en ”allvarlig skymf mot människors värdighet” och en ”begränsning av de troendes frihet”.

Resolutionen tillkom på förslag av den 56 nationer starka Islamiska konferensen, OIC, och togs upp i människorättsrådet av Pakistan, vilket indikerar att den riktar sig mot sådant som de förnedrande teckningar av profeten Muhammed som publicerades i en dansk tidning för tre år sedan.

Tyskland motsatte sig, å EU:s vägnar, resolutionen, och menade att begreppet ”kränkning av religion” inte är relevant i samband med mänskliga rättigheter, eftersom mänskliga rättigheter tillhör individer och inte institutioner eller religioner.

Många icke statliga organisationer motsatte sig också resolutionen. Så menade exempelvis Ronald Lauder, ordförande i Judiska världskongressen, att resolutionen skulle försvaga ”individers rätt att uttrycka sin åsikt”.

Det låter som ett sunt argument. Det kan vara legitimt att förbjuda uttalanden som är ämnade att väcka hat mot anhängare av en religion, men inte kritik av religionen som sådan.

Resolutionen är inte bindande, men om stater skulle lagstifta i enlighet med den så skulle detta tveklöst inskränka yttrandefriheten. Vad som kan räknas som ”kränkning av religion” är också oklart.

Exempelvis hävdade OIC i sitt uttalande att ”islam ofta felaktigt kopplas samman med människorättsbrott och terrorism”. Men om OIC vill förändra människors uppfattning att islam kränker mänskliga rättigheter, så verkar inskränkning av yttrandefriheten knappast vara den bästa metoden.

För att visa att det är fel att associera islam med terrorism skulle OIC kunna börja med att samla in data om religionstillhörighet hos dem som begår terrorbrott. Att inskränka yttrandefriheten för islams kritiker skapar bara misstankar om att det saknas goda argument mot deras uppfattningar.

Samma vecka som Tyskland och Judiska världskongressen uttalade sitt stöd för yttrandefriheten så fällde Tysklands högsta domstol sin dom mot en amerikansk djurrättsorganisation som i en kampanj ställt fotografier på offer för Förintelsen sida vid sida med fotografier från djurfabriker och slakterier.

Texten på kampanjens affischer löd ”För djuren är alla människor nazister” – en rad som hämtats från den judiske författaren Isaac Bashevis Singer. Enligt domstolen skyddades kampanjen inte av de tyska yttrandefrihetslagarna eftersom ”att framställa ödet för Förintelsens offer som banalt och trivialt” är en kränkning av människors värdighet.

Nu var djurrättsorganisationens syfte givetvis inte att framställa Förintelsen som banal, utan tvärtom att använda en händelse som alla är överens om var fasansfull för att påvisa en parallell till hur vi behandlar djuren. Den slutsats djurrättsaktivisterna ville framhålla var att både Förintelsen och den industriella djurhållningen och slakten är fasansfulla.

Ett fritt samhälle borde åtminstone vara öppet för att diskutera ett sådant påstående.

Oavsett vad man tycker om kampanjens budskap borde det faktum att vissa yttranden väcker anstöt inte vara ett tillräckligt skäl för att censurera dem.

PETER SINGER

Copyright: Project Syndicate

Översättning: Magnus Jiborn