"Pirater i parlamentet?"

Piratpartiets idé att samla partimedlemmar på nätet så att medlemsmatrikeln utmanar de största reguljära partiernas har givit resultat som borde få piraterna att korka upp sina romflaskor för att fira.

Med en och en halv månad till EU-parlamentsvalet har partiet plötsligt fått så mycket mediebelysning att det på allvar seglar upp som en joker i leken. Kan man nå ända fram?

Det finns ett antal faktorer som gynnar Piratpartiets kampanj, förutom den perfekta tajmingen med Pirate Bay-domen.

I ett riksdagsval har enfrågepartier det ofta motigt eftersom väljaren inte vet vad partiet egentligen tycker i andra viktiga frågor. Det är också svårt att komma över fyraprocentsspärren och nå riksdagen. Tillsammans gör detta att många supportrar drar sig för att lägga sin röst på ett oprövat alternativ.

Ett Europaparlamentsval är något helt annat. Rädslan att kasta bort sin röst är mindre därför att man faktiskt inte riktigt bryr sig om hur det går i detta dimhöljda val. Dessutom gör det låga valdeltagandet att det krävs mindre för att nå över spärren. De 35 000 tappra som röstade på partiet i riksdagsvalet 2006 kan, om de återkommer i juni, mycket väl betyda uppemot 1,5 procent av rösterna i Europaparlamentsvalet.

Det är sannolikt att dessa kärnväljare kommer att rösta piratpartistiskt. Det är också sannolikt att Piratpartiets välsmorda mediemaskineri kommer att generera nya röster. När man lyckas spinna webbklickande sympatisörer så att de jämförs med traditionella partimedlemmar så kan man ett och annat om politisk kommunikation.

Frågor om integritet och nedladdning väcker stark genklang främst bland yngre, och Piratpartiet har med en enkel och ihärdig retorik lyckats bli det samlande navet för dessa viljeyttringar. Den politiska aktivism Piratpartiet uppbådar kan, om inte medieintresset plötsligt slocknar, mycket väl visa sig tillräcklig. Men det lär bli en rysare.

Oavsett utfallet så är det demokratiskt välkommet att ungdomar upplever att partipolitik fungerar för att kanalisera starka åsikter.

Partiet gör också rätt i att ta sats mot Europaparlamentet eftersom det är där deras hjärtefrågor kan avgöras. Det känns avgjort mer relevant än att höra traditionella partier diskutera till exempel eurons möjliga införande i Sverige – en fråga som inte har ett skvatt med Europaparlamentet att göra.

Hissandet av piratflaggan Jolly Roger kan sätta färg på en synnerligen jolmig valupptakt där de flesta partier tycks motvilliga att lägga kraft på sina kampanjer. Demokratin behöver uppstickare och Piratpartiets synpunkter måste ärligt diskuteras.

Finns det då inga problem med ett framgångsrikt Piratparti?

Jovisst. Min egen uppfattning är att partiets syn på upphovsrätt är både enögd och fundamentalistisk, och på sikt utgör ett hot mot demokratiska grundförutsättningar.

Men detta hindrar inte att alla de som nu samlas under piratflaggan har rätt att bli hörda av mig och andra som tycker som jag.

Det är i konfrontationen mellan olika trosuppfattningar och revisionen av de egna åsikterna som demokratin frodas.

Mikael Sundström