"Etanolbilar en kostsam felsatsning"

Sverige är landet Annorlunda. Medan övriga Europa grubblar över om inte 10 procent biodrivmedel är mer än vad jorden tål, satsar Sverige som enda land i stor skala på etanolbilar (E85). Samtidigt har våra regeringar av missriktad hänsyn till Volvo och Saab struntat i att svenska bilar har högst bränsleförbrukning i Europa. I vilken annan miljögren nöjer sig Sverige med att komma sist?

Kombinationen av etanol och hög bränsleförbrukning har skapat ett ekologiskt fotavtryck som är så stort att jorden skulle fara mycket illa om resten av världen följer vårt exempel. Den onödigt höga bränsleförbrukningen i Sverige kan leda till att vi måste höja skatten på bensin och diesel med 3 kronor mer per liter än vad som annars skulle ha krävts för att klara målet om att minska växthusgaserna med 40 procent till 2020. Vad tycker konsumenterna och väljarna om det?

Etanolsatsningen kostade förra året skattebetalarna cirka 3 miljarder kronor. Då är förlusterna från tre Norrlandskommuners miljardsatsning i företaget Svensk etanolkemi, Sekab, inte medräknade och inte heller kostnaderna för pumptvånget.

Utsläppen av koldioxid minskade med cirka 0,5 miljoner ton. Subventionen uppgick till 5,50 kronor per kilo. Det är cirka 12 gånger mer än vad EU räknar med att en kostnadseffektiv uppfyllelse av 2020 års mål skall behöva gå på.

E85-programmet kostade skattebetalarna ungefär 8,50 kronor per kilo koldioxid, medan kostnaden för låginblandning gick på knappt 4 kronor kilot. För att hålla liv i etanolsatsningen kan subventionerna år 2020 behöva överstiga 7 miljarder kronor per år.

Som resultat av denna missriktade industripolitik har Sverige inte bara Europas törstigaste bilpark utan dessutom två inhemska tillverkare som har svårt att hänga med i konkurrensen. De hade behövt ett större omvandlingstryck på sina två viktigaste marknader, USA och Sverige.

När näringsminister Maud Olofsson (C) kritiserar Volvo och Saab för att tillverka bilar som marknaden inte längre vill ha förstår hon inte att regeringen bidragit till detta genom att erbjuda dem skyddad verkstad på hemmaplan.

EU kräver att Sverige skall ersätta 10 procent av transportsektorns oljeanvändning med förnybar energi till 2020. Det kan vi klara genom partiell elektrifiering, låginblandning av biodrivmedel i all bensin och diesel samt genom att utnyttja avfall för framställning av biogas. E85 behövs inte för att nå målet.

Vi kan minska bränsleförbrukningen hos nya bilar med 45 procent till 2020. Men då behövs effektiva styrmedel. Bäst vore en differentierad försäljningsskatt som inte gör genomsnittsbilen dyrare. Ägare till bränsleslukande bilar får då betala upp till 40 000 kronor, medan riktigt snåla bilar kan få en lika hög premie.

Systemet kan utformas så att det inte blir en straffskatt på stora bilar. I Frankrike har en liknande skatt visat sig vara mycket verkningsfull.

PER KÅGESON