"Pirater sätts på prov i parlamentet"

Som enfrågeparti har Piratpartiet goda möjligheter att gnaga sig fast i hjärtefrågorna och blåsa i mediemistluren när det är påkallat. Det blir som opinionsmakare partiet har störst möjlighet att göra nytta – att på allvar påverka Europaparlamentet som sådant är ett sisyfosarbete även för mycket större partier.

Piraternas valframgång uppmärksammas av flera utländska medier som konstaterar att en ny het fråga sett dagens ljus. Om partiet från sin nya position kan stötta sina svagare syskonpartier i andra europeiska länder ökar det politiska inflytandet samtidigt som risken att bli ett one hit wonder, en dagslända, minskar.

Om Piratpartiet får en trampolineffekt in i riksdagen 2010 (svårt men inte ogörligt givet kärnväljarnas hängivenhet) så kan man också hoppas att arbetet i Europaparlamentet bidrar till att göra partiets uppfattningar mer nyanserade och internt sammanhängande.

Partiets nuvarande, kortfattade politiska program väcker en del farhågor.

Piratpartiet vill exempelvis att varje medborgare skall ha fullständig rätt att kontrollera vem som gör vad med hans eller hennes personuppgifter (exempelvis bostadsadress). Men om någon vill fildela med de här uppgifterna? Hur skall det kontrolleras om inte med samma förfärliga maktapparat som man varnar för i andra sammanhang?

Piratpartiet är ett ungt parti och förenklingarna och de ideologiska trafikolyckorna i det politiska manifestet är kanske mer att betrakta som en samlande grundhållning än ett regelrätt program. Frågorna är relevanta och måste diskuteras öppet. Partiet har nu möjlighet att visa mognad under vistelsen i Bryssel genom att göra ordentliga konsekvensanalyser av de olika ståndpunkter man torgför.

Risken är förstås att man tappar en del kärnväljare men det finns mycket större politiskt kapital att knapra på i de övriga väljargrupperna. Ingen kan längre ignorera den politiska sprängkraften i frågan.

Det är svårt att anklaga Piratpartiet för hyckleri. Detsamma gäller inte de etablerade partier som ryggradslöst försökt förvandla sig till småpirater inför valet. Trodde man på allvar att Piratpartiets väljare skulle tycka att deras senkomna frieri känns äkta? Denna taktik leder till ökat politikerförakt och skickar väljarna till andra alternativ.

Medan Piratpartiet lär sig moderera sina synpunkter i Bryssel och Strasbourg måste övriga partier lära sig förklara varför den ohämmade fildelningen inte kan accepteras även om tekniken medger det. Man måste övertyga medborgarna om när och varför privatlivet kan kringskäras.

I demokratin möts vi bäst genom att slipa argumenten, inte genom att under valturnéerna vifta med motståndarlagets flaggor.

Mikael Sundström