"Skånsk beroendevård sämst i landet"

Universitetssjukhuset i Malmö, Umas, har i dagarna slutat ta in nya patienter till underhållsbehandling med metadon och Suboxone på Beroendecentrum.

Driftstoppet, ett av flera under 2000-talet, är särskilt överraskande eftersom Region Skåne förra året delade ut 10 miljoner kronor extra till den skånska underhållsbehandlingen och kommer att göra samma sak i år.

Underhållsbehandling ges till personer med heroinmissbruk och är den mest effektiva vårdformen för denna grupp klienter. Köerna till vården har dock varit långa under många år. Budgetförstärkningarna är avsedda att korta köerna genom att göra det möjligt att ta in fler patienter. Istället föreligger alltså intagningsstopp i Malmö. Skälet är massuppsägningar av personal till följd av konflikter på arbetsplatsen.

Det finns även privata aktörer som bedriver underhållsbehandling. Vid Process i Malmö ligger fokus på gruppterapi, social färdighetsträning och ett sysselsättningsmål som nås av 70 procent av alla klienter. Socialtjänsten har anlitat Process sedan 2004, men trots att en del av verksamheten är sjukvård har Region Skåne inte bidragit till finansieringen.

Före intagningsstoppet på Umas fanns ett välfun­gerande system där klienter som kom från den tidsbegränsade behandlingen vid Process kunde få efterbehandling på Umas. Efter intagningsstoppet är detta inte längre möjligt. Som en nödlösning skulle privata aktörer som Process kunna behålla det medicinska ansvaret för klienterna till dess att Umas återigen tar in nya klienter. Denna lösning är inte långsiktigt hållbar men kan åtminstone förhindra att ytterligare några unga liv går förlorade i heroindöden.

De långa köerna till beroendevården har varit en följetong under många år. I Lund får patienter vänta upp till ett och ett halvt år på behandling. Vid Beroendecentrum i Malmö är uppdraget från regionen att ta emot 300 patienter, men i dagsläget har man bara drygt 200 i behandling.

En riksomfattande tillgänglighetsstudie som för närvarande genomförs vid Malmö högskola visar att den skånska beroendevården är sämst i hela landet när det gäller att kunna erbjuda heroinister underhållsbehandling.

Det är uppenbart att den offentliga beroendevården inte klarar att lösa de uppgifter som Region Skånes hälso- och sjukvårdsnämnd ålagt den. Lika uppenbart är att det handlar om ett organisatoriskt snarare än om ett resursmässigt problem.

Regionen måste därför snarast öppna portarna för fler vårdgivare. Inom den privata vårdsektorn finns idag outnyttjade resurser som snabbt skulle kunna korta köerna.

Genom att upphandla en del av beroendevården kan klinikerna i Malmö och Lund avlastas och deras kroniskt årslånga väntetider kortas. På det sättet har man sedan många år tillbaka löst det i Stockholm, där upphandlingen har lett till en avsevärt förbättrad tillgänglighet.

Stockholm klarar vårdgarantin för beroendesjukvården – Skåne är inte ens i närheten.

OLA RAPHAËL

BJÖRN JOHNSON