"Stolligheter på universitetet"

Läran om intelligent design, ID, som alternativ till evolutionsteorin brukar avfärdas utan närmare diskussion. I evolutionsbiologernas värld är ID en stollighet som inte förtjänar att bemötas. Det hindrar inte att den diskuteras som en seriös idé på annat håll i universitetsvärlden.

De första dagarna i juni hölls en konferens med titeln Religion in an Open Society på Lunds universitet, Campus Helsingborg. Första dagen ägnades helt åt att diskutera ID. Huvudperson på konferensen var den brittiske vetenskapssociologen Steve Fuller. Det var sjunde året i rad som han spred sin ”visdom” på Campus.

Fuller anlitades som expertvittne för ID-sidan vid rättegången Kitzmiller versus Dover Area School District i USA 2005. Resultatet av rättegången blev att man inte skulle få undervisa i ID som ett alternativ eller komplement till evolutionsteorin, eftersom ID inte kan betraktas som vetenskap. Fuller anser domslutet felaktigt.

Steve Fuller var tydligen den bästa expert ID-sidan kunde uppbringa. I Helsingborg behandlades han också med stor respekt. Även de som inte höll med honom i sak verkade tycka att han är charmig, infallsrik och ganska putslustig. Jag anser att hans bedrifter måste tas allvarligare än så.

Inför konferensen, som jag själv var inbjuden till i egenskap av författare till boken Arvet från Darwin, läste jag Fullers bok Dissent over Descent: Intelligent Design’s Challenge to Darwinism. Praktiskt taget varje sida i den boken innehåller märkliga påståenden och förhastade slutsatser.

Under rubriken ”Evolution – the new astrology?” jämställer han horoskop med genetisk rådgivning. Horoskopen bygger på stjärnkartor och information från den som söker råd. När det gäller evolutionen, säger Fuller, behövs det en genetisk karta över en persons genuppsättning, plus information om individens levnadsförhållanden för att kunna förutsäga risken för sjukdom.

Här blir det trippelfel:

Evolutionen går inte att förutsäga, och dessutom har den inget med individuell genetisk rådgivning att göra. Genetisk rådgivning är svår, men den bygger trots allt på fakta som kan ha betydelse för individens framtida hälsa och är inte spådomar helt i det blå. Stjärnkartor är visserligen verkliga, men de bestämmer inte människors framtid. Att likna genetisk rådgivning vid horoskop är helt enkelt absurt.

Han spår att det darwinistiska paradigmet kommer att falla, liksom tidigare stora tankebyggnader. Därför är det lika bra att återgå till den natur­vetenskapliga revolutionens världsbild på 1600-talet, som byggde på att det finns en skapare bakom allt. Det som dög åt Newton och Linné borde duga åt oss.

Charles Darwin var ingen vetenskapsman och dessutom en riktig skurk, om man får tro Fuller. Darwin ”korrumperade mänsklig moral genom att normalisera förekomsten av krig”. Fuller tycks inte känna till den elementära regel som säger att man kan konstatera att något förekommer utan att därför anse att det är moraliskt rätt. Att dra slutsatser från fakta till värderingar brukar kallas ”det naturalistiska misstaget”.

Steve Fuller gör detta misstag inte bara framlänges utan även baklänges, det vill säga att han drar slutsatser från värderingar till fakta. Detta är i själva verket ID i ett nötskal:

Evolutionsteorin stämmer inte överens med hur vi vill att världen skall se ut; alltså måste den vara fel. Önsketänkandet får styra vad som skall betraktas som sant.

En märklig idé som Fuller upprepar om och om igen är att det måste finnas en designer och en plan bakom världen, för annars skulle vi inte förstå den. Detta är tydligen en vanlig föreställning i ID-kretsar. ”Universum har skapats på ett sätt som gör det begripligt för det mänskliga förståndet”, skriver Fuller.

Hela världen har alltså kommit till med den moderna människan (homo sapiens) som mål, för att hon skulle förstå allting. Vilken smörja!

Alla får självklart tänka och tro vad de vill. Men Steve Fuller ger inga trovärdiga argument för ID. Eftersom han är rörelsens vetenskapliga trumfkort säger det något om teorins ömklighet.

Det är förvånande att en person som Fuller bjuds in som huvudtalare till en konferens vid ett svenskt universitet som om han vore en respektabel vetenskapsman, när hans teser istället borde tjäna som avskräckande exempel vid en övning i argumentationsanalys.

BIRGITTA FORSMAN