"Skånes kommuner flyr sitt flyktingansvar"

Varje år kommer ett stort antal barn och ungdomar till Sverige för att söka asyl, ofta utan medföljande förälder. Bara sedan januari i år har 715 ensamma barn kommit hit för att få trygghet och en möjlighet till ett bättre liv. Sedan den 1 juli 2006 är det kommunernas uppgift att tillhandahålla boende för ensamkommande barn. Tyvärr verkar inte alla kommuner se det positiva i att ta emot dessa unga människor, vilket har lett till en stor brist på platser och en tröghet i systemet.

Det är kommunernas socialtjänster som har den kompetens, erfarenhet och det stöd som krävs för att möta barn i utsatta situationer. Migrationsverket har d ärför i uppdrag att teckna överenskommelser med kommunerna om mottagande av ensamkommande barn. Avsikten med överenskommelserna är att säkerställa att det finns boendeplatser som motsvarar behovet.

Varje kommun får bestämma om och hur många barn man har möjlighet att bereda plats för. Kommunerna kan även uppdra åt andra aktörer att anordna boendeverksamhet, såsom frivilligorganisationer. Systemet är väl finansierat och kommunen får mycket adekvata ersättningar från staten för de barn som tas emot.

De flesta barn och unga som söker asyl kan med relativt lättordnade insatser komma rätt och få ett liv som vilka andra ungdomar som helst som bor i Sverige. Även om många barn kommer från svåra förhållanden – krig och misär drabbar alltid barnen hårdast – är barnen och ungdomarna som kommer hit oftast inte så svårt traumatiserade att det krävs familjehemsplacering och stora sociala insatser.

Tvärtom är behoven hos den stora merparten av dessa barn fullt möjliga att fylla genom en plats på ett gruppboende samt det normala sociala skyddsnät som tillkommer alla ungdomar. Det handlar alltså i regel inte om akuta situationer med omedelbart omhändertagande enligt LVU utan om behov av en normal skolgång, vanlig sjukvård samt ett tryggt och bra boende.

Bara 4 av Skånes 33 kommuner har valt att teckna avtal om mottagande av ensamkommande flyktingbarn. Det är alldeles för få. Det är dags att Skånes kommuner ser de positiva effekter som finns med att ta emot ensamkommande barn och ungdomar. Nya unga männi­skor kan bidra stort till samhällsutvecklingen, särskilt i avfolkningskommuner, vilket det finns flera goda exempel på. Att staten betalar för dessa ungdomars uppehälle är ju dessutom ett plus, det skapar både arbetstillfällen och möjligheter för kommunen och ungdomarna.

Hur man behandlar de minsta och mest skyddsvärda människorna, barnen, i ett samhälle är en måttstock på hur gott det samhället är att leva i. Kommunerna har ett ansvar, både gentemot barnen som kommer och gentemot varandra, att solidariskt arbeta för att dessa ungdomar får förutsättningar att börja bygga sina egna liv i Sverige.

Ungdomar flyr till vårt land för att finna trygghet och frihet från fatti gdom och elände. Samtidigt utgör dessa ungdomar en oerhörd tillgång och ett positivt tillskott för de kommuner där de tas emot.

TOBIAS BILLSTRÖM

OTTO VON ARNOLD