Idag samlas företrädare för Europas näringsliv, politik och forskarsamhälle i Lund för att diskutera hur forskning och innovationer kan utveckla Europa och möta framtidens behov. Mötet, den första EU-konferensen under Sveriges ordförandeskap, är inledningen på en process som skall leda fram till nästa europeiska forskningsprogram. Det är viktigt att det också blir startskottet för en process där de politiska beslutsfattarna ger forskningen högre prioritet.
Beslutet att bygga den planerade ESS-anläggningen i Lund visar att Sverige hör hemma i den europeiska forskningens toppklass. Lunds universitet kommer att bli ett europeiskt forskningsnav inom en rad discipliner: hälsa, miljö, energi, klimat, läkemedel och ingenjörsvetenskap, för att nämna några.
ESS kommer att bli ett rejält lyft för Lund, Sverige och Europa. De 14 miljarder kronor som investeras i projektet förstärker Lunds, och därmed Europas, förmåga att attrahera de främsta forskarna och ger en rad positiva effekter för ekonomi och kunskapsutveckling.
Det illustrerar också värdet av samordning och satsning i forskningen. Sverige måste bli bättre på den här typen av samlade initiativ. Forsknings- och innovationspolitiken är alltför fragmentiserad och måste både fokuseras och tas på större allvar.
Vi behöver en kontinuerlig, oberoende utvärdering av hela den svenska forskningspolitiken ur ett kvalitets-, tillväxt- och konkurrensperspektiv. Vi behöver ett råd som kan ge forskning och innovation stabila spelregler som sträcker sig längre än till nästa val.
Flera andra länder har visat vilket värde som kan skapas genom att knyta utbildning, forskning och innovation närmare varandra. Finland inrättade ett vetenskaps- och teknologiråd 1987 och har därigenom fått en mer samordnad forsknings- och innovationspolitik. Kanada, Nederländerna och Storbritannien har gjort motsvarande erfarenheter. Storbritannien annonserade i juni ytterligare samordning för att kunna svara upp mot framtida utmaningar.
Sverige har redan ett finanspolitiskt råd som fungerar som rådgivare kring finanspolitiken. I forsknings- och innovationspropositionen signaleras en vilja att samordna frågor som rör forskning och innovation, vilket nu måste ske.
Globaliseringsrådet var ett lovvärt initiativ, men dess slutsatser borde ha tagits på större allvar än att omedelbart sablas ned av finansministern. Det danska globaliseringsrådet, som leddes av statsministern, fick större betydelse för utformningen av praktisk politik än det svenska. Statsminister Fredrik Reinfeldt måste själv ta ledningen för att ge forskningspolitiken en prioritet som står i rimlig relation till frågans betydelse för Sveriges framtid.
Forskning och innovation är inte vilken budgetpost som helst. Det är genom ny kunskap och kommersialisering av ny kunskap som Sverige skall fortsätta att bli rikare.
Det är med kunskap och nytänkande som vi skall konkurrera i en allt mera globaliserad värld.
MARIA ANVRET
SIGNHILD ARNEGÅRD HANSEN
% är glada
% är likgiltiga