"Stoppa protektionismen"

Trots att historien avskräcker bemöter allt fler länder den ekonomiska krisen med protektionism. 1930-talets amerikanska finanskris blev en global lågkonjunktur som förlängdes och fördjupades då den bemöttes med tul­l­ar­ och handelshinder. Det ledde till handelskrig som rent av blev inledningen på ett världskrig. Att inte upprepa historiens misstag är därför ett välkommet budskap som upprepade gånger understrukits av världens ledare.

För mindre än ett halvår sedan uttalade till exempel G20 vid sitt möte i Washing­ton:

”Vi understryker den kritiska betydelsen av att förkasta protektionism och inte vända sig inåt i tider av finansiell turbulens. I detta hänseende kommer vi, de närmaste tolv månaderna, att avstå från att resa nya hinder för investeringar eller handel för varor eller tjänster.”

Sedan dess har dock Världsbanken registrerat att inte mindre än 17 av G20-länderna infört sammantaget 47 nya tullar och handelsbegränsningar. Konsekvenserna är tydliga: handeln minskar. Världshandelsorganisationen, WTO, förutspår att världshandeln under 2009 minskar med nio procent. Det är en historisk och dramatisk siffra – inte sedan andra världskriget har handeln minskat så kraftigt.

Vad vi hör i ord stämmer inte med vad vi ser i handling. Protektionismen gör framsteg på öppenhetens, samarbetets och frihandelns bekostnad. Det är särskilt allvarligt för en liten och öppen ekonomi som Sveriges. Att motverka denna utveckling måste därför vara högs­ta prioritet för varje ansvarskännande svensk politiker. Vårt välstånd hänger bokstavligt talat på det. Och nu behövs mer än ord för att förhindra ett handelskrig.

Därför borde även kampen mot den nya protektionismen få en högre prioritet under det svenska ordförandeskapet i EU. För som ordförandeland i EU, världens största ekonomiska aktör, har Sverige både en reell möjlighet och ett ansvar att försöka hindra denna globala protektionistiska kapprustning.

Sverige och EU måste höja sig över det tomma talet och i konkret handling visa att de vill se fortsatt frihandel. Det görs bäst med en traditionell avspännings- och avrustningspolitik. För att visa att Sveriges och EU:s tal om kamp mot protektionismen inte bara är tomma ord bör därför det svenska ordförandeskapet kräva att EU snabbt avskaffar ett antal tullar.

Tre kandidater till tullar som skulle kunna avskaffas i syfte att visa god vilja är:

Tullarna på ris – vilka redan är planerade att avskaffas och drabbar flera av EU:s handelspartners.

Tullarna på skor – som kritiserats hårt och antogs med minsta möjliga marginal av EU-länderna.

Tullarna på vindkraftverk – vilka framstår som bisarra i tider av klimatoro och borde vara ett minne blott redan vid de globala klimatförhandlingarna i Köpenhamn i höst.

Ett slopande av dessa tullar skulle inte bara vara ett symboliskt viktigt vapen i kampen mot den nya protektionistiska kapprustningen, det skulle också göra produkter och energi­ billigare för europeiska konsumenter som redan drabbats hårt av den globala lågkonjunkturen.

CHRISTOFER FJELLNER