"Dags att göra slut på dolt dubbelspel"

EU:s telekompaket skall behandlas av det svenska ordförandeskapet i höst. Striden rör i första hand det så kallade tillägg 138. Det säger att om människor skall stängas av från internet, skall det åtminstone vara en domstol som beslutat om det.

EU-parlamentet röstade för tillägget i våras. Den svenska regeringen, med infrastrukturminister Åsa Torstensson (C) i spetsen, har hittills varit motståndare till tillägget. När regeringen kommer tillbaka från semestern måste den bestämma sig för om den vill fortsätta driva den linjen.

Centerns hållning när det gäller tillägg 138 har varit en magnifik uppvisning i dubbelspel. I EU-parlamentet röstade Lena Ek (C) ja till 138:an, och pratade mycket om det i media. Det var bra gjort i och för sig.

Men när hennes partikamrat Åsa Torstensson företrätt den svenska regeringen har hon varit motståndare till tillägget. Ministerrådet har en kultur av slutenhet och hemliga förhandlingar, så det har kunnat ske i större tysthet.

Den här typen av dubbelspel bidrar till den skepsis som många, med rätta, känner inför EU-samarbetet. Vad man än anser om behovet av rättssäkerhet även för människor som misstänks för olovlig fildelning behöver beslutsprocesserna inom EU bli mer öppna och transparenta. Telekompaketet är ett perfekt tillfälle för regeringen att involvera medborgarna i en offentlig debatt om tillägg 138.

EU-parlamentet har avslutat sin så kallade andrabehandling, och röstat fram ett förslag till färdigt telekompaket som inkluderar 138:an. Nu skall ministerrådet, med Åsa Torstensson som svensk ordförande, bestämma sig för om de accepterar paketet i den formen. I så fall träder paketet i kraft, inklusive det omstridda tillägget.

I annat fall går telekompaketet till det som kallas tredjebehandling. Det är en process där representanter för de 27 medlemsländernas regeringar förhandlar med 27 representanter för EU-parlamentet för att se om man kan komma fram till en kompromiss som både EU-parlamentet och ministerrådet kan acceptera. Misslyckas man faller hela paketet.

Man kan tycka att det är märkligt att ministrarna och tjänstemännen i rådet kan gå in och peta i vad det folkvalda parlamentet har beslutat. I en parlamentarisk demokrati är det ju parlamentet som har sista ordet när det gäller att stifta lagar, och när det är gjort kan inga ministrar komma med ändringar efteråt. Men EU fungerar annorlunda, och det är inget som går att ändra på kort sikt.

Däremot kan det svenska ordförandeskapet göra en stor insats för öppenheten i processen. Telekompaketet utgör ett gyllene tillfälle, eftersom det redan finns ett stort intresse för frågan. Om ministrarna känner att de vill gå till tredjebehandling, då är det ett rimligt krav att de är beredda att motivera vart och ett av sina ändringsförslag offentligt och ta en offentlig debatt om dem.

Då kanske vi medborgare kan få höra hur regeringen faktiskt ser på avstängning av människor från internet.

CHRISTIAN ENGSTRÖM