"Nya murar byggs ännu"

Möjligheten att röra sig fritt är en förutsättning för yttrandefrihet, demokrati, äganderätt och marknadsekonomi. Därför är mobilitet inom och utanför hemlandets gränser en mänsklig rättighet enligt artikel 13 i FN:s deklaration.

Andra grundläggande friheter, som rätten att skriva vad man vill eller handla fritt med varor, har särskilda organisationer och intressegrupper på global nivå. Det är bra. Men få står upp för mobiliteten.

Berlinmuren är lyckligtvis historia. Muren symboliserar det förtryck som miljontals människor i Europa drabbades av på grund av socialismen och kommunismen under 1900-talet. Fortfarande finns diktaturer, exempelvis Vitryssland och Nordkorea, som begränsar sina medborgares möjligheter att resa fritt.

Tyvärr är de inga enstaka undantag. En tredjedel av alla jordens länder begränsar, enligt FN-organet UNDP, i någon mån sina medborgares rörlighet.

Ett av den östtyske ledaren Walter Ulbrichts argument för bygga Berlinmuren 1961 var att många östtyska medborgare hade flytt till väst. Brain drain hotade och den östtyska statsledningen såg sina utbildningsinvesteringar bokstavligt talat gå över gränsen.

Idag är det inte ovanligt att förslag om begränsad invandring motiveras med att utvecklingsländer annars riskerar brain drain. Företrädare för EU-kommissionen talade i dessa termer i diskussionen om övergångsregler för nya medlemsstater.

Rätten att röra sig fritt är i vår del av världen en sådan självklarhet att den knappt längre behöver förklaras och försvaras. Paradoxalt nog är den därför ett lätt byte för politiker och byråkrater som vill reglera och ransonera resandet.

Människors rörlighet skapar värde på samma sätt som handel. Det gäller migration inom och mellan länder, men också resor för studier och turism, som är en av världens viktigaste utvecklingsbranscher.

Ändå ifrågasätts ofta resandet. I miljödebatten hävdar en del att mobiliteten borde kontrolleras och begränsas, till exempel genom att ransonera flygresor. Men att detta också skulle leda till färre kontakter och minskade möjligheter till handel nämns sällan.

Den som angriper den fysiska rörligheten angriper också den sociala mobiliteten. Naturligtvis orsakar mobilitet störningar som bilköer och utsläpp. Det är bra att de uppmärksammas och åtgärdas, men istället för att ta till ransonering bör vi söka lösningar så att vi kan fortsätta resa.

Berlinmuren är borta men många synliga och osynliga murar finns kvar.

Skeptiska fackförbund, främlingsfientliga partier och välmenande miljövänner vill alla av olika anledningar minska människors mobilitet.

Tyvärr är inte den sista muren byggd än.

ANDERS YDSTEDT

MARIA RANKKA

FREDRIK JOHANSSON