"Tragiskt, Ljungman"

För en vecka sedan, den 4 november, informerade Sociala resursförvaltningen i Malmö tjänstemän i Vellinge om planerna på att, via ett avtal med Attendo Individ och Familj, placera 30 ensamkommande flyktingbarn i ett så kallat transitboende på ett vandrarhem i Hököpinge i Vellinge kommun.

Det skedde omedelbart efter att möjligheten till ett nytt transitboende dök upp. Någon möjlighet att informera snabbare än så fanns med andra ord inte.

Ändå hävdar Vellinges kommunalråd Lars-Ingvar Ljungman att Vellinge kommun blivit överkörd och att inrättandet av transitboendet mer eller mindre har skett i lönndom.

Han anser att Malmö stads och Attendos agerande är oacceptabelt och tänker gör allt han kan för att stoppa boendet.

Eller, som han uttrycker sig: Är de jävliga mot oss, så jävlas vi tillbaka.

Så ser alltså Vellinges ledande politiker på problemet med ensamkommande flyktingbarn: som ett sätt för Malmö att jävlas med en grannkommun. Inte som ett sätt att ge de här ungdomarna, som befinner sig i en oerhört tuff situation, en dräglig tillvaro i väntan på permanent boende och ordnade hemförhållanden i en kommun som är villig att ta emot dem.

De här barnen vill inget hellre än att få en trygg vardag. Om fler kommuner hade ställt upp så hade vi också klarat att ta emot de här barnen på ett bra sätt.

Men istället för att hjälpa till, vara konstruktiv och informera sina kommuninnevånare på ett sakligt sätt, med ett medmänskligt anslag i relation till den problematik som finns, väljer Ljungman att sprida desinformation och oro, och att blåsa under mycket obehagliga fördomar.

Jag tycker det är djupt tragiskt.

Vi har från Malmös sida vid upprepade tillfällen slagit larm om en ohållbar situation för de ensamkommande barnen i Malmö. Sedan början av juli har antalet ensamkommande barn ökat från 60 till idag drygt 200. Våra egna boenden är överfulla.

Den 27 oktober öppnade Attendo ett boende för 30 barn i Svalövs kommun, ett boende som är fullbelagt från första dagen. Den 2 november öppnades ett boende för 30 barn i Svedala kommun. Också detta är idag fullbelagt.

Alternativet till det nu aktuella boendet i Hököpinge är att placera barnen på hotell, vilket är den absolut sämsta lösningen.

Sedan hösten 2006 har Malmö tagit emot cirka 1 400 ungdomar utan vårdnadshavare. Vi har sett att de här barnen, som varit på flykt under lång tid och varit utsatta för enorma påfrestningar, har ett stort behov av ordnade förhållanden, men också att de har en stark drivkraft att bli en del av det nya samhället och skaffa sig en utbildning för att senare kunna försörja sig själva.

Att, som Ljungman gör, peka ut de här barnen som en potentiell risk vittnar om en enorm oförståelse och brist på empati.

Som kontrast kan jag nämna Svalövs kommun som har inställningen att den skall göra vad den kan för att de ungdomar som placerats där skall få det så bra som möjligt. Även här fanns inledningsvis en viss skepsis, men efter information från Attendo har stämningen vänt och flera Svalövsbor har redan anmält intresse för att få bli gode män för ungdomarna.

Så skulle man önska att alla reagerade och agerade, och därför är det glädjande att vi blivit uppringda av Hököpingebor som tar avstånd från Ljungmans utspel.

Vi har i Sverige ett ansvar att ta emot och erbjuda de ensamkommande flyktingbarnen en så bra tillvaro som vi kan. Vi har också resurser för att göra det, om bara alla hjälps åt.

Malmö går idag på knäna och klarar inte att erbjuda boenden inom sina egna gränser. Detta kan inte ha varit någon hemlighet för Vellinge och talet om att kommunen skulle ha överrumplats av problematiken är därför helt obegripligt.

Hade vi haft alternativ så hade vi inte placerat några ungdomar i Vellinge, där de uppenbarligen inte kan känna sig välkomna.

KATRIN STJERNFELDT