Proffstyckarna har på nytt attackerat Kristdemokraterna, vårdnadsbidraget och hemmaföräldrarna.
Snart påstår man att vårdnadsbidraget är roten till allt ont. Den uppfattningen kan man få efter att ha läst Sydsvenskans huvudledare med rubriken ”Gå inte i KD-fällan” (8.1).
Vi hävdar med övertygelse att den misslyckade integrationen i Sverige beror på mångårig felaktig socialdemokratisk politik och inte på vårdnadsbidraget. Vi hävdar även att vårdnadsbidraget ger ökad trygghet utan att för den skull behöva försvåra språkutvecklingen.
För många barn är förskolan en bra omsorgsform – men inte för alla. Många småbarn mår inte bra i förskolan och behöver annan form av barnomsorg. Vårdnadsbidraget har kommit till för att ge större valfrihet, för att vara ett komplement till förskolan – inte en ersättning.
Barnomsorgen skall organiseras med flexibilitet och utifrån barnets bästa. Samhället skall erbjuda föräldrarna valmöjligheter och inte påtvinga dem en viss uppfattning.
Psykisk ohälsa hos barn och unga kan oftast relateras till störningar under de första levnadsåren. Vad alla barn behöver för att utvecklas till trygga vuxna är kärlek, närhet och bekräftelse. Föräldrarna är de som bäst tillfredsställer dessa behov.
I Sverige har man tyvärr gjort socialistisk barnuppfostran till allmängiltig sanning om vad som är bäst för barnet och föräldrarna har hittills fått finna sig i vad överheten bestämt.
Stater med totalitära tendenser har försökt styra barnuppfostran genom att motsätta sig alternativa former, därför är det närmast genant när Sydsvenskan attackerar den utökade valfrihet som Kristdemokraterna har introducerat i Sverige för familjer med barn under tre år.
Det kan aldrig vara en fälla att få mer tid med sina barn. De positiva effekterna av vårdnadsbidraget överträffar vida eventuella negativa verkningar, alla illvilliga tolkningar till trots.
100% är glada
0% är likgiltiga