När Skånska Dagbladet för nästan två veckor sedan intervjuade mig om min Israelkritik, använde jag ordet sionism på ett felaktigt sätt. För dem som vill snedvrida det jag sagt och starta uppviglingskampanjer var det viktigt att inga följdfrågor ställdes.
Mina åsikter är dessa:
Israel har självklart rätt till sin egen stat, inom 1967 års gränser. Både israeler och palestinier måste garanteras fred och säkerhet inom sina respektive områden.
Jag fördömde Israels angrepp mot Gaza 2009. En stor opinion, i Sverige och internationellt, vämjdes då vid att vuxna människor med berått mod mördade barn. Utrikesminister Carl Bildt (M) skrev att Israels agerande var vida över vad som är rationellt och rimligt. Aftonbladets chefredaktör Jan Helin att det var galenskap som passerat en mänsklig och moralisk gräns.
Skånska Dagbladet har visat prov på oärlig journalistik. Jag hade ett längre samtal med journalisten, där han spelade in en del. Samtalet vilade på en överenskommelse om att jag skulle få godkänna citaten. Dessa känsliga och svåra frågor kan så lätt missförstås.
Men journalisten valde att publicera en annan text än den jag godkänt och ville inte visa mig de artiklar som tidningens läsare nu upplever att jag kommenterar.
Jag anser att det är en medveten provokation när man tar fram en artikel på det här sättet och dessutom publicerar den på Förintelsens minnesdag. Nu väller det in vidriga angrepp på muslimer via tidningens hemsida, situationen polariseras, stämningar piskas upp, politiska personkampanjer skymmer den angelägna sakfrågan. Vilket är tidningens ansvar?
Antisemitismen är en styggelse. Jag har aldrig vid något tillfälle kollektivt skuldbelagt judar. Jag anser att det är fullständigt oacceptabelt att judar i Malmö ska trakasseras eller ställas till svars för vad staten Israel gör i Gaza. Vi har alla ett ansvar att bete oss anständigt mot varandra.
Av Skånska Dagbladet fick jag frågan om vad kommunen kan göra för att bekämpa antisemitism. Den svarade jag på. Därefter fick jag följdfrågan om vad andra kan göra. Jag tog då som exempel vilken effekt det får om judiska grupper med stor legitimitet tar avstånd från våld och brott mot mänskliga rättigheter. Jag sade att, tänk om också den judiska församlingen i Malmö kunde ge utrymme åt den här typen av grupper. Och jag önskade att även företrädare för muslimerna i Malmö klart och tydligt sade ifrån att judarna i Malmö inte ska blandas in i Israel-Palestinakonflikten.
De kränkningar och brott som nu blivit belysta visar på en mycket allvarlig situation där jag givetvis kommer att agera. Jag har fört en diskussion med ett antal personer som har ett stort förtroende i de här frågorna, om hur man bäst kan gå tillväga.
Inledningsvis kommer representanter för etniska minoriteter i Malmö, var grupp för sig, både ledande företrädare och ungdomar, bjudas in till möten för att beskriva hur man upplever situationen och samtidigt diskutera hur tolerans och samförstånd mellan olika grupper kan stärkas.
Jag vill att dessa samtal sedan skall bilda underlag för att forma ett brett sammansatt dialogforum, där man kan diskutera värderingar som skiljer och förenar samt hur vi kan hantera konflikter mellan olika grupper i Malmö.
ILMAR REEPALU
75% är glada
25% är likgiltiga