"Kylan avslöjar rödgrön elbluff"

Mörker och kyla har dominerat Sverige. Eltillgången har tidvis varit ansträngd med mycket höga elpriser vissa timmar, risk för ransonering vid akut elbrist, och frekventa strömavbrott för många männi-skor när elnäten tänjts till bristningsgränsen.

Den föreslagna åtgärden från den politiska oppositionen är att utan dröjsmål lägga ned nästan halva elproduktionen.

Miljöpartiet vill lägga ned kärnkraften ”snabbt och med början omedelbart”, enligt partiprogrammet. Inte på sikt eller successivt. Detta skulle under framtida vintrar dramatiskt öka risken för elbrist och ransonering av el.

Frågan är då vilka elkunder MP i det läget skulle välja bort, som bara skulle få ström i kontakten under vissa timmar på dygnet? Villaägare, basindustrier eller skåningar?

Några elkunder måste ju kopplas bort vid kyla och snabbt nedlagd kärnkraft.Därtill får elkonsumenterna med MP:s energipolitik betala väsentligt högre genomsnittliga elpriser. Miljöpartiet erkänner prisökningen utan förbehåll:

Högre elpriser är bra.

Miljöpartiets gottköpslösning vid elbrist formulerar partiet såhär i sitt partiprogram: ”Om det uppstår brist på el [när kärnkraften läggs ned] bör detta lösas genom import av grön el.”

Förlåt en oskyldig yngling, men hur då importera? Och varifrån?

MP och övriga oppositionen är ju emot nya elkablar mellan Sverige och omvärlden. Det är en av de frågor där de tre partierna är eniga. Hur skall MP:s gröna el kunna importeras om det inte finns kablar? Och framför allt – hur skulle ”grön el” från andra länder produceras i tillräcklig mängd, och med den kontinuitet som krävs?

Om det råder sträng kyla i Sverige är det säkert kallt också i våra grannländer.

Även om det funnes elkablar skall man vara medveten om att den politik som MP förespråkar innebär att potentiella elexportörer till Sverige kan välja att exportera el till oss, eller att inte göra det. Andra länder, till exempel Ryssland, skulle kunna utnyttja detta i utpressningssyfte.

En röst på MP är sålunda inte bara en röst på ökad risk för elbrist och högre elpriser, utan också på ett ensidigt beroende av importerad el, till exempel rysk fossilgasbaserad el eller finsk kärnkraftsel.

Vänsterpartiets politik är luddigare och mer kortfattad. I partiprogrammet står att: ”Kärnkraften skall avvecklas snarast möjligt.” Förklaringen på partiets hemsida lyder: ”Vi anser att kärnkraften ska avvecklas av ekologiska, etiska och ekonomiska skäl. [och] ... Det finns hållbara alternativ.”

Väljarna upplyses dock inte närmare om vilka de ”hållbara alternativen” skulle vara. Hade de funnits i sinnevärlden skulle de rimligen ha angivits.

Oppositionen låtsas som om deras avveckling av kärnkraften inte skulle märkas i plånboken, i antal jobb, produktion eller eltillgång.

Elpolitik med bluff, kort sagt.

CARL B HAMILTON