Det förbryllar mig att Ilmar Reepalu (S) går till så hårt angrepp mot mig och Skånska Dagbladet i en debattartikel i Sydsvenskan (30.1).
Det är lika förbryllande att han medger att han jämställt antisemitism och sionism, och sedan påstår att felet är mitt eftersom jag inte ställt rätt följdfrågor.
Vilka följdfrågor hade du önskat, Ilmar Reepalu?
Han skriver vidare att vi hade ett långt samtal, varav en del spelades in.
Alldeles korrekt. Det hade vi.
Jag spelade in eftersom – som jag motiverade innan jag tryckte på knappen – det kändes säkrast så.
Det är ett känsligt ämne och jag ville inte i efterhand riskera att Ilmar Reepalu hävdade att han blivit missförstådd eller felciterad.
Det hjälpte inte, trots att jag påmint Ilmar Reepalu att intervjun är inspelad och att jag har mejl där han godkänt sina citat.
Ilmar Reepalu hade avsatt en halv timme för intervjun. Efter tjugo minuter blåste jag av, eftersom jag inte fann någon mening i intervjun.
Ilmar Reepalu ville tala om Israels aggressiva politik medan jag ville tala om svenska medborgare som trakasseras på grund av sitt ursprung. Då stängde jag även av inspelningen. Därefter fortsatte samtalet under fotograferingen.
Det som sades då fick jag inte – jag frågade nämligen Ilmar Reepalu – citera.
Ilmar Reepalu ville däremot tillfoga en hel del i efterhand, i huvudsak angående Israels politik.
Han ville dessutom väldigt gärna operera bort uttalandet att Israel genom oproportionerligt våld under Gazakriget skapat en ”varböld”, från texten.
Efter en diskussion med min chefredaktör beslöt vi att det skulle få stå kvar.
Ilmar Reepalu hade möjlighet att säga precis vad han ville under intervjun.
Han kunde till exempel klart och tydligt ha tagit ställning mot antisemitism i Malmö.
Han kunde också ha föreslagit ett dialogforum.
Men istället knuffade han över frågan till polisen, skolan och de religiösa församlingarna.
När det gäller ansvar har han en del att lära av imam Saeed Azam.
Han säger nämligen allt det man önskar att ett ansvarsfullt kommunalråd skulle säga (SkD 27.1). Och han har några praktiska råd:
”Identifiera gemensamma nämnare hos muslimer och judar, varav en är att alla är invånare i Malmö och Sverige. Tryck på att det gemensamma ska väga tyngre än det som åtskiljer.
Skapa en grupp som träffas så fort det händer något. En neutral part ska vara sammankallande.
Även om man inte kommer fram till något direkt eller löser problem omedelbart, så kommer det att underlätta framöver.”
Tack och lov verkar Ilmar Reepalu ha läst artikeln. För det är precis ett sådant dialogforum han nu lanserar – som vore idén hans egen.
När jag och Skånska Dagbladet belyser rasism i dagens Malmö beskyller Ilmar Reepalu oss för att piska upp stämningen mellan minoriteter i Malmö.
Det är ett larvigt försök att rikta strålkastarljuset från sina egna klavertramp.
För när det gäller att piska upp stämning är Ilmar Reepalu oöverträffad.
Dessvärre verkar han inte lära av sina misstag.
100% är glada
0% är likgiltiga