"Hög svensk sjukfrånvaro en myt"

Publicerad 8 februari 2010 6.00 Uppdaterad 8 februari 2010 6.00

Aktuella frågor.
Det är en myt att svenskar varit sjukskrivna mer än människor i andra europeiska länder. Jämförelserna haltar eftersom länderna skiljer sig åt både vad gäller sysselsättning och sjukförsäkringssystem. Att sjuktalen nu går ner innebär inte nödvändigtvis att fler kommit tillbaka i arbete, skriver Björn Johnson, forskare vid Malmö högskolas Centrum för tillämpad arbetslivsforskning och aktuell med boken Kampen om sjukfrånvaron.

Bilden av svenskarna som det mest sjukskrivna folket i Europa stämmer inte längre, meddelade Ekot i torsdags. Men faktum är att bilden förmodligen inte stämde ens när den var som vanligast i debatten, under den så kallade sjukskrivningsexplosionen i början av 2000-talet.

I statistiken brukar Sverige jämföras med sex andra EU-länder samt Norge – länder som alla ansetts ha ungefär jämförbara sjukförsäkringssystem.

Problemet är att det har de inte alls; flertalet av de övriga länderna i jämförelsen har tidsbegränsade sjukförsäkringar och annorlunda rehabiliteringssystem.

I Finland, Frankrike, Nederländerna och Storbritannien, fyra av de länder man brukar jämföra med, begränsas sjukskrivningsperioderna till högst ett år. Därefter åker man ur försäkringen, vare sig man är frisk och arbetsför eller inte.

Detta innebär med stor sannolikhet att dessa länder har en dold sjukfrånvaro, som göms undan i andra socialförsäkringar och pensionssystem, framför allt arbetslöshetsförsäkringarna.

Sverige har också haft en betydligt högre sysselsättning än övriga Europa, framför allt bland kvinnor. Många av de kvinnor som blev sjukskrivna under slutet av 1990-talet tillhörde den första generationen kvinnor som varit yrkesverksamma under hela sina vuxna liv.

Dessa kvinnor hade hög sjukfrånvaro jämfört med andra europeiska länder, men å andra sidan saknades rimliga grupper att jämföra med i de flesta länder.

Att jämförelsen mellan Sverige och de övriga länderna haltar påpekade en företagsekonom, docent Paula Liukkonen, redan 2003. Liukkonen menade att Sverige är ett av få länder som öppet redovisar långtidssjukfrånvaron, och att påståendena om att svenskarna skulle vara mer sjukskrivna än andra européer därmed var en myt.

I den upprörda debatt om överutnyttjande och fusk som dominerade vid den tiden föll dock Liukkonens nyktra påpekanden på hälleberget.

Som jag visar i boken Kampen om sjukfrånvaron fanns det flera konkurrerande bilder av den höga sjukfrånvaron i början av 2000-talet. Debatten var full av myter, missförstånd och överdrifter.

Ett av de mest uppseendeväckande missförstånden var just föreställningen om att Sverige upplevde en explosion av nya sjukskrivningar. Med hänvisning till märkligt ignorerade, men sedan länge kända, fakta visar jag att så inte var fallet.

Nästan hela ökningen av sjukfrånvaron – antalet sjukdagar fördubblades mellan 1996 och 2002 – berodde på längre sjukskrivningsperioder, inte på att fler lät sjukskriva sig.

Inflödet av nya sjukskrivna ökade bara marginellt under de här åren. Den höga sjukfrånvaron var alltså en effekt av att människor fick svårare att ta sig tillbaka till arbetslivet efter en sjukskrivning.

Detta hängde samman med ett havererat rehabiliteringssystem. Statliga beslut – fattade i enighet över blockgränserna – och kommunala besparingar under krisåren på 1990-talet bidrog till att anpassnings- och rehabiliteringsåtgärderna på arbetsplatserna fungerade allt sämre.

Tidigare behövdes ingen bortre gräns i sjukförsäkringen. De allra flesta långtidssjukskrivningarna var ändå avslutade inom ett år, den gräns som är vanlig i de utländska systemen.

Men när anpassningsåtgärderna slutade fungera fortsatte de långa sjukfallen år efter år. Kostnaderna för sjukförsäkringen sköt i höjden och Sverige fick ”Europas högsta sjukfrånvaro” – åtminstone om man ser till de officiella jämförelserna (som alltså kan ifrågasättas).

Nu visar den officiella statistiken att den svenska sjukfrånvaron har närmat sig det europeiska genomsnittet. Det är egentligen inget nytt, utan en utveckling som inleddes redan 2003, då sjuktalen vände nedåt. Till en början hängde minskningen främst ihop med ett ökat antal förtidspensioner, många av dem som i åratal gått sjukskrivna pensionerades helt enkelt utan att få någon ordentlig hjälp.

Därefter började inflödet av nya sjukskrivna minska, troligen främst till följd av en mer restriktiv praxis för sjukskrivning inom sjukvården och hos Försäkringskassan. Många läkare har vittnat om att Försäkringskassan ofta vägrar att acceptera deras sjukintyg: andelen avslag på begäran om sjukpenning har mångdubblats sedan 2004, förvisso från en låg inledande nivå.

Sedan 2006 har även sjukskrivningstiderna minskat. Detta skulle kunna bero på att rehabiliteringssystemet har börjat fungera bättre igen eller på att väntetiderna i sjukvården har minskat. Men det skulle även kunna vara en följd av att människor utförsäkras och övergår i arbetslöshet.

Tendenser till att andelen utförsäkrade ökade kunde märkas redan innan regeringen införde den nya ”rehabiliteringskedjan”. Dessa tendenser lär knappast ha minskat av reformen, med tidsbegränsningar av det slag som finns i de tidigare nämnda europeiska länderna.

När sjukskrivningsdebatten var som hetast i början av 2000-talet påpekades det ofta att ökad sjukfrånvaro inte är samma sak som ökad sjukdom.

Det är förvisso korrekt, men det kan vara på sin plats att påminna om att det omvända också gäller: minskad sjukfrånvaro innebär inte automatiskt att fler personer blivit friskare och kunnat återvända till arbetslivet.


BJÖRN JOHNSON

8 februari 2010

Större eller mindre text



58 läsare har reagerat på denna artikel

79% är glada

2% är likgiltiga

5% är nyfikna

14% är arga


Hur reagerar du på ""Hög svensk sjukfrånvaro en myt""?
  • Dubbelarbetande 50-talister
  • Tack Björn för ditt inlägg och din angelägna bok. Jag håller med dig fullständigt om en obefintlig rehabilitering. Du skriver också om "första generationen dubbelarbetande kvinnor". Den började med 50-talisterna!40-talskvinnorna höll sig med barnflickor när de begav sig ut i yrkeslivet efter barnafödandet. Det ansågs senare fult och därefter började den verkliga dubbelbördan - yrke och hemarbete för de allra flesta kvinnor, födda på 50-talet som jag själv.
  • Susanne Linde
  • måndag 8 februari 2010 kl 07:40
  • Det handlar om människosyn
  • Från den vänstra planhalvan påpekar man att sjukförsäkringen (och A-kassan) är just en försäkring. När du jobbar betalas det in avgifter för att om du drabbas av sjukdom eller arbetslöshet så ska denna försäkring gå in och kompensera inkomstbortfallet. Från den högra planhalvan kallar men detta ett bidrag och något som den som behöver utnyttja ska bestraffas för. Den som hamnar i "bidragsberoende" ska skämmas för sin sjukdom eller sin arbetslöshet. Och då använder man statistik som passar syftet
  • Sven Tycker
  • måndag 8 februari 2010 kl 09:24
  • Reklam??
  • Varför Sydsvenskan reklam för en bok? LO utredaren Edling visade att:20-64 åringar som 2004 hade ersättning från förtidspension och andra ersättningssystem uppgick till 40,9 % i Haparanda, i Söderhamn 34,5 % och i Skellefteå till 31,6 %. I landet i genomsnitt var det ca 20 %. Tror ngn att man är sjukare i Norrland. Knappast,sjukpengen används alltså fel där. Johnson är partipolitisk. Trovärdigheten som forskare blir då = 0
  • Frihetbästating
  • måndag 8 februari 2010 kl 14:00
  • Fallande ålder för förtidspension
  • Artikelförfattaren är motsägelsefull och/eller partisk: i några länder gäller sjukförsäkringen 1 år, därefter risk för sjukt mörkertal (falsk låga siffror), men senare skriver han för svenska förhållanden att sjuktalen med bärjan 2003 vände nedåt, men då pga genom ökat antal förtidspensionärer. Så av sjuka men med rehabpotential bidde utmönstrade förtidspensionärer. Var tionde svensk i åldern 19-64 år hade 2009 aktivitets- eller sjukersättning (förtidspension), det om något är uppseendeväckande.
  • Balalajka
  • måndag 8 februari 2010 kl 19:08
  • Inte ett dugg motsägelsefullt
  • Nej, Balalajka, det är inte motsägelsefullt. Sverige hade hög sjukfrånvaro i början av 2000-talet, men den minskade, i takt med att människor förtidspensionerades och hamnade i en annan statistik. Det är vad som hela tiden händer i de europeiska länderna med tidsbegränsad sjukförsäkring: människor flyttas över till andra försörjningssystem. Sverige hade 2004 en mycket låg andel förtidspensionärer jämfört med övriga Norden. Och bara för saken skull: jag är varken partisk eller partipolitisk.
  • Björn Johnson
  • tisdag 9 februari 2010 kl 08:20
  • bra med mer djup i diskussionen
  • äntligen någon som går till botten när det gäller vår allas socialaförsäkringar. Jag vet själv att 140 om dagen är en osanning.När det gäller 100% förtidspension är följand årtal och antal korrekt. 2003-----59 pers per dag 2004-----53 pers per dag 2005-----40 pers per dag 2006-----31 pers per dag 2007-----29 pers per dag Långt ifån de sifforna som moderaterna har trummat in. Jakten på de sjuka och skadad började redan under Persson tid. KC
  • KC
  • måndag 8 februari 2010 kl 22:10
  • Äntligen lite saklighet i debatten
  • Välgörande att lite saklighet kommit in i debatten om sjukförsäkrings-debatten. Dom förtalskampanjer som har förts har skadat både människor och samhälle. Tyvärr ser jag hur svårt det blir att återupprätta det som gått förlorat. Men - stort tack till Björn Johnsson! Ett samhälle som föraktar sjukdom oh svaghet är inget civiliserat samhälle.
  • GW
  • måndag 8 februari 2010 kl 23:03
  • Bra början
  • Bra att en bok kommer som ger perspektiv till den politiserade debatt som förs med anledning av konsekvenserna av bl a omförsäkringen av sjukskrivna och de som uppbär tidsbegränsad sjukersättning. Bra initiativ! En studie av hur de politiska besluten under de senaste 20 åren påverkat tidiga insatserna och rehabilitering hos arbetsgivare och försäkringskassa skulle också vara intressant att ta del av. Vem gör den?
  • Iakttagare
  • tisdag 9 februari 2010 kl 09:11
  • SJUKA GÖMS I ARBETSLÖSHETEN
  • -minskad sjukfrånvaro innebär inte automatiskt att fler personer blivit friskare och kunnat återvända till arbetslivet. Det skall be skönt att läsa din efterlängtade bok. Jag är så tröt på den propaganda som Alliansen kör ut i ett mantrum liksom det bli sant o man säger samma sagt 10 tusan gången om. Just denna inhuman behandling av sjuka och skadad har gjort att jag lämna bakom mig KD för evigt. Berra
  • KC
  • tisdag 9 februari 2010 kl 21:05
  • Lite enkel statistik...
  • ...finns på Eurostat, och det är inte speciellt svårt att hitta tabeller på sjukkostnader som andel av BNP, sjuktal etc. som visar att kostnaderna och antal sjuka var långt över EU-genomsnittet i början av 2000-talet och nu går neråt. Borde inte professorer kolla upp sådan statistik? Han nämner heller inte Danmark eller Tyskland som Sverige har jämförts med tidigare i detta sammanhang...känns som en något vinklad studie, men visst jag är inte professor.
  • Andy
  • tisdag 9 februari 2010 kl 21:28
Mest läst på Aktuella frågor
Mer från Aktuella frågor
Läsarpulsen
Toppnyheterna just nu


© Sydsvenska Dagbladet AB 2011  Ansvarig utgivare: Daniel Sandström  Nyhetsredaktör: Emma Svensson Duque  Nyhetschef: Niklas Lundell
Nyhetstips: 71234@sydsvenskan.se  Telefon webbredaktionen: 040-28 12 34  Telefon växel: 040-28 12 00  Fax: 040-93 54 75 
Postadress: Sydsvenskan 205 05 Malmö  Besöksadress: Krusegatan 19 Malmö