"Rutten debattnivå"

Min värderade kollega professor Lars Pålsson Syll tecknar i en debattartikel i Sydsvenskan (26.2) under rubriken ”För dåliga studenter på lärarutbildningen” bilden av en lärarutbildning där alltför mager tilldelning av medel resulterar i storföreläsningar och för få lärarledda undervisningstimmar.

Problematiken är knappast ny och diskuteras regelbundet i tidskriften Universitetsläraren som något gällande för högre utbildning generellt. Att löneutvecklingen för lärare och bristande arbetsvillkor bidrar till att unga människor inte ser lärarutbildning som sitt första val vet vi också.

Så långt är det lätt att instämma i författarens analys.

Pålsson Syll fortsätter med att dagens studenter över lag är sämre rustade än gårdagens att klara högskolestudierna. Studenterna är dåliga skribenter, rekryteras i allt högre utsträckning från studieovana hem och saknar kulturkapital.

För att understryka allvaret väljer professor Pålsson Syll att delge oss sina funderingar med hjälp av en liknelse som inkluderar kockar och råvaror. Kockarna är vi lärare och råvarorna studenterna:

”Oavsett hur bra redskap man har går det inte att förvandla rutten frukt till god efterrätt.”

Här sopas strukturella problem och kockens bristande kunskaper undan som möjliga förklaringar till varför man inte lyckas bättre.

Pålsson Sylls analys av högskolans generella problem skall vi fortsätta debattera och irritera makthavare med. Däremot ger hans uttalanden om studenter som rutten frukt uttryck för en undermålig historieskrivning, skrämmande arrogans och en ovärdig människosyn.

Efter avslutade gymnasiestudier 1969 ägnade jag några år åt studier i Lund och gick därefter mellanstadielärarutbildning i Malmö 1971-1974.

Om jag jämför de krav som ställdes under min lärarutbildning med de som ställs idag, så kan jag konstatera att jag skulle ha fått slita avsevärt mer idag för att få min examen. Kurskraven är på en nivå som de på 70-talet inte var i närheten av.

Jag känner inte igen bilden av sänkta krav. Jag känner däremot igen bilden av lärare som suckar över att det var bättre förr, när merparten av studenterna och lärarna rekryterats med liknande kulturkapital i bagaget.

Vi är överens om att det är mycket enklare för läraren om alla kan lämna ifrån sig formellt korrekta texter som vi slipper peta i.

Vi är också överens om att vi som unga studenter måhända på ett formellt plan var säkrare skribenter. Kan anledningen till att det var enklare för mina lärare även vara att vi i dåtidens lärarutbildning inte avkrävdes någon djupare analys- och slutledningsförmåga i våra alster?

Utbildning och utbildningspolitik är mer komplicerat än att problemen kan skyllas på att dagens studenter har fel bakgrund och saknar kulturkapital.

Vems kulturkapital?

En debattnivå som liknar dagens lärarstudenter vid rutten frukt främjar vare sig lusten att gå lärarutbildning eller respekten för dem som arbetar där. Det är debattnivån som känns rutten.

NANNY HARTSMAR