"Sverige halkar efter i arbetet mot rökning"

Det är dags att ta arbetet mot tobak på allvar. I Sverige dör 6 600 personer i förtid varje år på grund av rökning. 16 000 ungdomar börjar varje år att röka. Om de inte slutar i tid så kommer rökningen att ta livet av hälften av dem.

Vi borde börja med att leva upp till Världshälsoorganisationens, WHO:s, ramkonvention om tobaksprevention som Sverige ratificerade redan 2005. Konventionen är en internationell överenskommelse som syftar till att minska efterfrågan på och begränsa tillgängligheten till tobak. Det är en av de konventioner som flest länder anslutit sig till. 168 länder, med över 90 procent av jordens befolkning, har ratificerat den.

Av någon anledning har inte tobakskonventionen vunnit samma respekt som andra konventioner, trots att rökningen är den enskilt vanligaste dödsorsaken i Sverige, och trots att Sverige traditionellt brukar vara angeläget att följa internationella överenskommelser.

I en undersökning som Cancerfonden genomförde bland riksdagsledamöter i januari i år kände endast 15 procent av ledamöterna överhuvudtaget till att det finns en tobakskonvention. Inte undra på att det svenska tobaksförebyggande arbetet inte har anpassats till den internationella överenskommelsen.

Samtidigt uppgav samtliga ledamöter som svarade att det är viktigt eller mycket viktigt att Sverige följer de konventioner som vi ratificerar. 75 procent av dem angav angelägenheten till 5 på en 5-gradig skala.

Tobakskonventionen är en så kallad ramkonvention, vilket betyder att den inte ger direkta direktiv för vad som skall genomföras utan pekar ut en riktning som sedan måste tas vidare på nationell nivå. Politikerna måste visa ledarskap och fylla konventionen med innehåll. Våra svenska politiker har inte visat något sådant ledarskap; sedan rökförbudet på krogen för fem år sedan har ingenting hänt. Det är anmärkningsvärt. Särskilt som det finns bra förslag i utredningen för nationell cancerstrategi och i utredningen om olovlig tobaksförsäljning.

Efter hand har det förhandlats fram mer specifika överenskommelser mellan de länder som anslutit sig till konventionen. Dessa riktlinjer är formellt icke-bindande rekommendationer. Trots att Sverige anslutit sig till riktlinjerna saknas hittills initiativ för att leva upp till dem på fyra viktiga områden:

1. Varningsbilder saknas på cigarettpaketen. Allt fler länder följer EU-kommissionens rekommendation att placera tydliga avskräckande bilder på tobaksförpackningar. Sverige är snart det enda land i Norden som struntar i rekommendationen.

2. Tobaksindustrin tillåts fortfarande göra reklam i butikerna. Tobaksreklam i butikerna och på paketen är nu tobaksindustrins främsta marknadsplats för att rekrytera nya konsumenter. I Norge och på Island har man förbjudit butiksexponering.

3. Skyddet mot passiv rökning är för svagt. Ickerökare utsätts fortfarande för tobaksrök på arbetsplatser och i offentliga miljöer, som exempelvis busshållplatser och utanför butiker.

4. Tobaksindustrins lobbyarbete kan delvis ske utan offentlig insyn. Riktlinjerna till konventionens artikel om tobaksindustrin handlar om en kärnfråga: den grundläggande konflikten mellan tobaksindustrins och folkhälsans intressen.

Forskningen visar att tobaksanvändning främst styrs av pris, social acceptans och tillgänglighet. Därför måste också priserna successivt höJas. I jämförelse med Europas förebilder i tobakskampen, Norge och Storbritannien, är det svenska priset på tobak lågt.

För varje hundralapp som rökningen kostar samhället, satsar staten 25 öre på prevention. Många tror att samhällets kostnader för rökningen täcks av punktskatterna på cigaretter, men det är inte ens i närheten av sanningen. För det skulle skatten behöva vara nästan tre gånger så hög.

Det finns en bild av att Sverige ligger långt framme i det tobakspreventiva arbetet. Faktum är dock att många länder är betydligt mer progressiva. Frankrike har på senare tid kraftigt skruvat upp punktskatterna. I delar av USA och Australien har man förbjudit rökning på uteserveringar. Storbritannien och Belgien trycker avskräckande bilder på cigarettpaketen. Många länder har infört exponeringsförbud i butiker. Sverige halkar efter.

Samtidigt som svenska riksdagspolitiker inte känner till eller struntar i tobakskonventionen visar en undersökning, som Synovate genomförde i januari på uppdrag av Yrkesföreningar mot tobak, att väljarna kräver krafttag mot tobaksindustrin.

70 procent av de tillfrågade uppgav att de vill se ett exponeringsförbud i butikerna, alltså att butiker skall tvingas förvara tobaksprodukter utom synhåll för kunderna. 82 procent ansåg att handeln inte är trovärdig i sitt arbete för hälsa och miljö när den gör reklam för tobak vid kassorna.

Tobaksindustrin kämpar förstås emot ett exponeringsförbud. Den vet att det skulle leda till minskad försäljning. Det är alldeles riktigt. Minskad försäljning betyder tuffare tider för tobaksbolagen, men friskare och längre liv för Sveriges unga. För en ansvarstagande politiker borde det inte vara någon svår avvägning. Vi måste våga ta strid mot industrin och denna cynism.

Sveriges ungdomar förtjänar en tobaksfri framtid. Vi kräver att Sverige tar det förebyggande arbetet på allvar och drar lärdom av de framgångsrika åtgärder som våra grannländer redan har genomfört.

LILLI AMBERIN

ordförande, Farmaci mot tobak

INGALILL BJÖÖR

ordförande, Astma- och allergiförbundet

HANS GILLJAM

ordförande, Läkare mot tobak

BARBRO HOLM IVARSSON

ordförande, Psykologer mot tobak

DICK JANSSON

ordförande, Riksförbundet Visir

LENA SJÖBERG

ordförande, Tandvård mot tobak

FREDRIK SÖDERHIELM

generalsekreterare, A Non Smoking Generation

INGRID TALU

ordförande, Lärare mot tobak

URSULA TENGELIN

generalsekreterare, Cancerfonden

MONA WAHLGREN

ordförande, Sjuksköterskor mot tobak

YWONNE WIKLUND

ordförande, Riksförbundet Smart