Sveriges statsminister Fredrik Reinfeldt och utrikesminister Carl Bildt besöker idag Moskva för överläggningar med president Dmitrij Medvedev och premiärminister Vladimir Putin. Ett av ämnena på dagordningen är respekten för de mänskliga rättigheterna.
Sverige bör tala klarspråk och kritisera Rysslands agerande på detta område. Kritiken bör vara tydlig, konkret och offentlig.
Det är angeläget att människorättsfrågorna ges hög prioritet vid mötet mellan Sverige och Ryssland, särskilt mot bakgrund av de ambitioner som president Medvedev gett uttryck för under det senaste året. Vid upprepade tillfällen har han talat om behovet av att modernisera Ryssland, skapa en fungerande rättsstat och avskaffa den legala nihilism som råder i landet idag.
Men trots det har inga konkreta åtgärder vidtagits för att komma till rätta med ett av de mest centrala problemen i detta avseende: Rysslands bristfälliga verkställande av Europadomstolens fällande domar rörande människorättsbrott i Tjetjenien.
Ryssland har hittills fällts i mer än 120 Tjetjenienrelaterade fall. Brotten har bland annat bestått av tortyr, utomrättsliga avrättningar och påtvingade försvinnanden.
Ryssland är skyldigt att verkställa Europadomstolens domar. Dels genom att betala utdömda skadestånd och vidta generella åtgärder som kan förhindra att liknande övergrepp begås i framtiden. Dels genom att återuppta brottsutredningar och ställa misstänkta förövare inför rätta i rysk domstol.
De ekonomiska skadestånden har som regel betalats ut. I övrigt har Ryssland emellertid inte verkställt domarna. Trots att gärningsmännen i flera fall är kända, har dessa – med ett enda undantag – inte ställts till svars, vilket innebär att det alltjämt råder en närmast total straffrihet för de begångna brotten. Därmed har Ryssland alltså inte heller fullgjort sitt åtagande gentemot Europakonventionen.
Utöver oviljan att verkställa domarna har Ryssland även på andra sätt hindrat Europadomstolens arbete, bland annat genom att vägra lämna ut centrala handlingar ur de brottsutredningar som domstolen granskat.
Ett fullständigt verkställande av Europadomstolens domar skulle vara ett viktigt steg på vägen mot en förbättrad människorättssituation i norra Kaukasus. Det vore också en god indikator på att Medvedevs uttalanden om att göra Ryssland till en fungerande rättsstat är seriöst menade.
Ett närbesläktat problem som vuxit på senare tid är de allt farligare arbetsförhållandena för dem som verkar mot människorättsbrott. Detta gäller särskilt just i norra Kaukasus.
Flera välkända människorättsförsvarare har mördats – mest uppmärksamhet väckte mordet på Natalja Estemirova i juli 2009 – andra lever under ständigt hot på grund av sitt arbete. De brottsutredningar som inletts har präglats av ineffektivitet och problemet med straffrihet gäller alltså även för dessa brott.
Sverige och andra EU-länder bör kritisera Ryssland och kräva åtgärder mot den utbredda straffriheten, såväl för övergrepp i Tjetjenienkonflikten som för de attacker som riktats mot människorättsförsvarare.
Men kritiken bör inte, som hittills, framföras bakom stängda dörrar och i vaga ordalag utan istället offentligt och med hänvisning till konkreta fakta.
Utöver att konsekvent ta upp människorättsfrågor i sina samtal med Ryssland, skulle länder som Sverige också kunna agera konkret till stöd för hotade människorättsförsvarare som behöver fysiskt skydd. Det kan exempelvis ske i form av evakueringshjälp eller genom att i akuta fall erbjuda en tillfällig fristad på sin ambassad.
Vi är övertygade om att den ryska statsledningen lyssnar på kritik och synpunkter utifrån. Det ligger i båda sidors intresse att Ryssland integreras i ett gemensamt politiskt sammanhang i Europa. Men en sådan integration kan inte komma till stånd om inte de mänskliga rättigheterna respekteras.
Detta budskap bör vara centralt vid varje officiellt möte mellan Ryssland och EU:s medlemsstater, så även vid de överläggningar som äger rum idag mellan Fredrik Reinfeldt och Dmitrij Medvedev.
% är glada
% är likgiltiga