"Djur hör inte hemma i nöjesparker"

Förra månaden högg en val på nöjesparken Sea World i Florida tag i tränaren Dawn Brancheau och ruskade henne. När räddningsmanskapet kom till platsen var Brancheau död.

Tränarens död är en tragedi, och man kan bara känna sympati med hennes familj. Men händelsen reser vidare frågor: var attacken medveten? Handlade späckhuggaren Tillikum, Tilly kallad, av stress för att den hölls fången i en steril betongtank? Var han trött på att tvingas uppträda och roa massorna? Är det rätt att hålla så stora djur i fångenskap på en så liten yta?

Tilly hade redan tidigare varit inblandad i två människors död. Vid ett tillfälle föll en tränare ner i poolen och dränktes av Tilly och två andra späckhuggare. Vid ett annat tillfälle hittades en man, som tycks ha tagit sig in i anläggningen på natten då Sea World var stängt, död i poolen tillsammans med Tilly.

Obduktionen visade att mannen hade bitmärken. En av Tillys ungar, som sålts till en nöjespark i Spanien, har också dödat en tränare, liksom späckhuggare i andra parker.

Richard Ellis, en havsmiljövårdare vid American Museum of Natural History, anser att späckhuggare är intelligenta och att de inte skulle göra något sådant av ren impuls.

”Detta var genomtänkt”, sade han till Associated Press.

Vi kommer aldrig att få veta exakt vad som rörde sig i Tillys hjärna, men vi vet att han har levt i fångenskap sedan han var ungefär två år – han fångades utanför Islands kust 1983. Späckhuggare är sociala däggdjur, och han skulle ha levt med sin mamma och andra släktingar i en flock. Det är rimligt att tro att den plötsliga separationen var en chock för Tilly.

Instängdheten i ett akvarium av detta slag är också extrem, för ingen pool, oavsett storlek, kan komma i närheten av att motsvara behoven hos djur som lever sina liv i sociala grupper och simmar långa sträcker i oceanen. Joyce Tischler, vid djurskyddsorganisationen Animal Legal Defense Fund, beskrev hållandet av en sextons späckhuggare i Sea Worlds vattentankar som likvärdigt med att tvinga en människa att leva hela sitt liv i ett badkar.

David Phillips, chef för det internationella havsdäggdjursprojektet vid Earth Island Institute, som lett försöken att återanpassa späckhuggaren Keiko, känd från filmen Rädda Willy, till ett liv i frihet har sagt:

”Späckhuggare förtjänar ett bättre öde än att leva i trånga pooler.”

Men om vi pekar finger åt Sea World för dess behandling av djur i fångenskap borde vi också titta lite bredare på hur vi stänger in djur som uppträder för publik. I de flesta länder kan man besöka djurparker och se uttråkade djur som vandrar fram och tillbaka i burar, utan något annat att göra än att vänta på nästa mål mat.

Cirkusar är ännu värre för djuren. Deras levnadsvillkor är bedrövliga, i synnerhet på kringresande cirkusar där burarna måste vara små för att kunna transporteras. Träning av djur till att göra konster involverar ofta hunger och grym behandling. Undersökningar som gjorts i hemlighet har ofta avslöjat att djur blivit slagna eller utsatta för elchocker.

Flera länder – bland dem Österrike, Costa Rica, Danmark, Finland, Indien, Israel och Sverige – har förbud mot eller stränga restriktioner för att använda vilda djur på cirkus. I Brasilien startade en rörelse för att förbjuda vilda djur på cirkus sedan hungriga lejon lyckats grabba tag i och sluka en liten pojke.

Flera stora städer och många lokala myndigheter runt om i världen tillåter inte cirkusar med vilda djur. Förra året blev Bolivia det första landet att förbjuda alla djur, vilda som tama, på cirkusar. Beslutet följde efter att en hemlig undersökning avslöjat chockerande övergrepp mot cirkusdjur. Nu genomför den brittiska regeringen ett offentligt samråd på nätet kring användning av djur på cirkusar. Många hoppas att detta är första steget mot ett förbud.

Försök att försvara nöjesparker och cirkusar med argumentet att de förmedlar kunskaper om djur till människor bör inte tas på allvar. De är en del av den kommersiella nöjesindustrin. De viktigaste de förmedlar till påverkbara unga sinnen är att det är acceptabelt att hålla djur i fångenskap för att roa människor. Det är motsatsen till den attityd som vi borde försöka lära ut till våra barn.

Vi bör inte heller låta oss övertygas av argumentet att cirkusar ger jobb. Även den mänskliga slavhandeln skapade sysselsättning, men det var inte något skäl att behålla den. I många länder som har förbud eller restriktioner mot cirkusdjur blomstrar dessutom cirkusar med enbart människor som uppträder.

Det finns inga ursäkter för att hålla vilda djur i nöjesparker eller på cirkusar. Till dess att våra regeringar agerar bör vi undvika att stödja de platser där vilda djur i fångenskap uppträder för vårt nöjes skull. Om publiken inte betalar kommer de företag som profiterar på att hålla djur i fångenskap inte att kunna fortsätta.

När våra barn ber oss att gå med dem på cirkus bör vi ta reda på om cirkusen använder vilda djur. Om den gör det bör vi förklara för barnen varför vi inte går dit med dem, och erbjuda oss att istället gå till en annan cirkus.

PETER SINGER

Copyright: Project Syndicate

Översätting: Magnus Jiborn